Den 3 maj är pressfrihetens dag.
Enligt sajten temadagar.se är det även den ”asociala dagen” och ”internationella barfotalöpningsdagen”. Men just det blir det ingen krönika om i dag, även om tanken på barfotalöpning kan väcka ganska starka känslor i mig.
Världsdagen för pressfrihet ligger mig trots allt något varmare om hjärtat.
Pressfrihet är knappast ett ord som många Kungsbackabor har top of mind på daglig basis. När tänkte du själv senast på pressfrihet? Har du någonsin gjort det? Det känns snarare som något vi i Sverige sedan länge har placerat tryggt i en byrålåda tillsammans med gamla konfirmationspresenter och garantibevis. Klart, färdigt, avklarat. Men så enkelt är det inte.
Pressfrihet är inte ett tillstånd – det är ett pågående arbete.
Här på Kungsbacka-Posten handlar det sällan om världspolitikens stora rubriker. Det handlar om byggplaner som väcker känslor i Åsa, skolfrågor som engagerar i Onsala eller beslut i kommunhuset som påverkar vardagen för tiotusentals Kungsbackabor. Det kan låta smått i det stora hela, men demokratin bor också här. I det nära.
Varje dag fattar vi beslut på redaktionen som i någon mening testar gränserna. Vad publicerar vi? Vad låter vi bli? Vem får komma till tals? Vem granskas och hur hårt? Det är inga heroiska ögonblick med fanfarer, utan ett envist nötande. Lite som att försöka ta sig till jobbet i Göteborg från Gottskär varje morgon.
I år är det dessutom valår. Då blir pressfriheten extra synlig – och extra utsatt. Inte nödvändigtvis genom dramatiska angrepp, utan genom något mer lågmält: misstänkliggöranden, halvsanningar och en växande vana att välja fakta som man väljer smågodis. Lite av det man gillar, och resten lämnar man kvar.
I det klimatet blir journalistikens uppdrag nästan provocerande enkelt: att berätta det som är sant, relevant och kontrollerat, även när det är obekvämt.
Det är också då vi som läsare, lyssnare, tittare, användare behöver dra vårt strå till stacken. För pressfrihet är inte bara något som “vi på tidningen” håller på med. Den lever i relationen mellan oss och dig. I viljan att ta del av en granskning, att stå ut med komplexitet och att ibland också bli motsagd.
Och ja, det kan vara irriterande. Särskilt när man just hade bestämt sig för att världen var enkel.
Men demokratin är inte enkel. Den är krånglig, långsam och ibland frustrerande.
Så när vi uppmärksammar pressfrihetens dag så ska vi göra det med stolthet, men utan att luta oss tillbaka. Friheten är inget vi äger, den är något vi upprätthåller.
