Det som föranleder förslaget, menar de, är bland annat att det i kommunen uppstått en ”upptrissad” situation i hemtjänsten, där en medarbetare som bar hijab av sin chef ombads ta av denna i en specifik situation.
Ärendet anmäldes till Diskrimineringsombudsmannen, som slog fast att det inte var diskriminerande att ställa frågan, givet omständigheterna. Situationen löstes dock på annat vis och brukaren fick sin insats. Så långt är ju allt i sin ordning. En fråga är en fråga.
SD nöjer sig dock inte där utan menar i förslaget att kommunen inte ska behöva hantera enskilda incidenter av det slaget. Lösningen, menar de, är en kommunövergripande klädpolicy, för alla som möter invånare i tjänsten. En klädpolicy som är helt fri från politiska eller religiösa symboler. Utom eventuellt diskreta smycken, läggs det till.
På vanlig svenska betyder detta såklart slöjförbud, det förstår minsta barnunge. Och som vanligt när SD är ute och fäktas på kommunal nivå kryddar man texten med hotfulla ord som ”hedersnormer” och ”social kontroll” och påpekar också att Kungsbackas invånare har rätt att möta ”trygghet och professionalism” i skola, vård och omsorg.
Trygghet, lägger man till, skapas inte av ”undanflykter”, utan av tydliga ramar. Vilka undanflykter som avses framgår inte. Och självklart ska varenda kommuninvånare känna sig trygg. Brukare och elever, precis som värdefulla medarbetare i våra kommunala yrken.
Det finns så många argument mot det här förslaget att man skulle kunna tapetsera kommunhuset med dem. Utöver religions-, åsikts- och yttrandefriheten vi än så länge har här i landet, så är vi en kommun som arbetar aktivt med såväl mångfald som integration. Och en kommun som tar sitt arbetsgivaransvar på så stor allvar att vi värdesätter medarbetare utifrån kompetens, snarare än klädsel, eller för den delen trosinriktning.
Nu förmodar jag att initiativet kommer att röstas ned, eftersom det de facto strider mot grundlagsskyddade rättigheter, men det är såhär i valtider ändå viktigt att påminna sig om vad den här sortens svingande har sin grund i och vart vårt samhälle är på väg om den här sortens partier får större utrymme i vår politik.
När hot- och hatretorik, som till exempel antydandet att förekomsten av slöjbärande individer skulle innebära en mindre trygg skolmiljö, eller utgöra en mindre professionell del av medarbetarskaran tar plats i kommunalpolitiken skapas nämligen en verklig otrygghet. När man försöker rucka på grundlagsskyddade rättigheter likaså.
När SD försökt sig på liknande manövrar i andra kommuner har det slutat med att Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att slöjförbud strider mot lagen. Att våra skattepengar kan komma att läggas på den sorts spektakel det här initiativförslaget utgör är beklämmande. Det finns så mycket viktigare saker att använda våra gemensamma pengar till.
Det är liksom inte kvantfysik vi pratar om. Den som är politiskt aktiv här i Kungsbacka vet att man i kommunen arbetar utifrån en värdegrund som är baserad på grundläggande demokratiska principer. Vill man vidta åtgärder för att förhindra att enskilda brukare störs eller känner sig osäkra inför medarbetare med hijab är det nog inte en grundlagsbrytande klädkod som krävs.
Klokare vore att se över integrationsarbetet och se till att medarbetare inom bland annat hemtjänsten, från vilket ärendet i exemplet kommer, har tid att lära känna sina brukare ordentligt. Tid att prata och bygga relation. Att lära känna och skapa trygghet.
Men det är, som vi vet, sällan vägen SD väljer. Istället försöker de gång på gång skapa illa underbyggda narrativ om otrygghet och främlingskap. Nästan som om de beskrev essensen i sin egen politik.
Matilda Brinck-Larsen
Styrelseledamot Västerpartiet Kungsbacka
