I juni blev en flicka i Hammerö meddragen av en främling men slet sig loss. En månad senare antastades en flicka och hennes kompis vid en gångtunnel i Onsala. Sedan dess har rektorer larmat om sexuella ofredanden kring skolan.
Cecilia Kjellgren, docent vid Linnéuniversitetet, har doktorerat på unga som begått sexuella övergrepp. Hon är inte insatt i händelserna i Kungsbacka men säger att den vanligaste formen av sexuellt ofredande är blottning.
– När det klassas som sexuellt ofredande är det ofta någon som visar upp sig eller säger något kränkande. Det brukar ske i offentliga miljöer, vid en skola eller en park där personen vet att människor passerar. Man får en publik, säger hon.
Kungsbackaföräldrar har vittnat på sociala medier om att en person blottat sig vid en studsmatta. Polisen är mer förtegen om de anmälda händelserna och har inte heller sagt något om uppskattad ålder på misstänkt gärningsperson.
Vad är det som driver en person till att blotta sig?
– Det beror på, men upprepad blottning är ofta en sexuell avvikelse hos individen som innebär att personen tänder på att visa sitt kön för andra. Ofta känner den som blottar sig ett tvång att göra det, säger Kjellgren.
Har intervjuat sexualbrottslingar
Hon har träffat och intervjuat flera unga som begått sexuella övergrepp.
– Det finns också en hög grad av upprepning, det man söker är en reaktion. Reaktionen som de utsatta uttrycker ökar spänningen – sen kan det faktum att det uppmärksammas bland allmänheten vara något som ökar spänningen ytterligare.
Pratar vi om pedofili i de här fallen?
– Det behöver inte vara det, men det är klart att om det riktas mot barn är det inte alls otänkbart att det finns en sådan preferens också, men det kan också vara barnens reaktion man söker. Barn och unga har inte de vuxnas referenser och det orsakar ett annat överraskningsmoment som förövaren ibland går igång på, säger hon.
Enligt Kjellgren finns det kopplingar mellan beteendet att blotta sig och grövre sexualbrott.
– För 20-30 år sedan trodde man inte att blottare hade den tendensen, men nu finns det forskning som styrker det. Den som har ett avvikande beteende av att blotta sig kan ibland ha en tendens att gå längre och begå grövre övergrepp. Kanske locka med sig barn och begå fysiska övergrepp och våldtäkter.
”För vissa blir det en större påverkan”
En stor del av Kjellgrens forskning inriktar sig även på barn som utsatts för sexualbrott.
– Det är såklart obehagligt och skrämmande att bli utsatt. För vissa blir det en större påverkan av rädsla, om man är liten vill man kanske sova med mamma och pappa och blir rädd att personen ska dyka upp igen och ta sig in hemma. Men det varierar mycket.
Konsekvenserna blir allvarligare om det handlar om fysisk skada och kontakt, menar Kjellgren. Hon förtydligar vikten av att få prata om händelsen.
– Det kan vara lindrigare om man ser en blottare på avstånd och om man som utsatt är i en stor grupp.
Behandling måste till
För att få bukt på sexualbrott av det här slaget är det väldigt viktigt att förövarna genomgår behandling, enligt Kjellgren.
– Den som begår upprepade sexuella ofredanden måste gå i en längre behandling. De som döms för sexuella ofredanden får ibland bara villkorlig dom och ingenting annat, vilket är förödande. De här personerna behöver hjälp i behandlingssamtal, annars är risken att det här fortsätter.
LÄS MER:Polisinsats vid Kollaskolan – misstänkt sexuellt ofredande
LÄS MER:Polisen utreder tio fall av sexofredanden mot barn: ”Manipulativa”
