Ulrik Munther spelade på hemmaplan - berättar om uppväxten i Kullavik

På torsdagseftermiddagen fylldes Tjolöholm av hög musik. Några besökare tittade sig omkring när de hörde mansrösten som började sjunga. Följer man vägen från parkeringen, förbi slottsbutiken och magasinet så börjar det klarna var musiken kom från.

På scen stod Ulrik Munther med musikerna Johan Bjurström och Albin Westerlind och spelade låten ”Daughter” som dundrade ut i högtalarna. Deras soundcheck inför kvällen var i full gång. Den ena musikern gav en tumme upp till teknikern under tältet på andra sidan av bänkarna, där publiken om några timmar kommer sitta.

– Det lät jättebra, ropade teknikern till scen och signalerar en tumme upp tillbaka.

LÄS MER:Di Leva och Jensen om tisdagens konsert: ”Viktigt att det är från hjärtat”

En tuff start inför torsdagskvällens spelning

Under torsdagen är Ulrik Munther tillbaka på hemmaplan och ska spela sin första och sista konsert denna sommar. Ulrik har tagit en paus efter soundcheck och satt på en bänk i solen innan det var dags för middag.

– Jag hade nästan ett mentalt breakdown här om dagen. Det har varit lite stressigt inför detta och vissa saker som inte har gått rätt, men nu är jag här, och nu känner jag mig riktigt peppad, säger Ulrik.

Eftersom Ulrik är uppvuxen i Kullavik blir det lite extra speciellt för honom att spela på Tjolöholms Slott under torsdagskvällen. Och på bänken i solen började minnena från tiden i Kungsbacka sakta men säkert sippra tillbaka.

– Jag gick på Kullaviksskolan som då var ny, vi var den första klassen där så då fick jag spendera tio år med samma klasskompisar. Sedan gick jag även två eller tre år på kulturskolan där jag hade ett band och tog privatlektioner för att lära mig piano.

Men att lära sig noter på pianolektionerna var inte Ulriks grej, utan han ville spela direkt. Lektionerna var därför inget långvarigt, utan han gick tillbaka till pianot hemma. Och där hemma har det alltid funnits instrument.

”Jag kan ibland drömma om ett fast jobb och struktur i tillvaron”

Redan som ett litet barn fick Ulrik en synt, och när han var tio fick han sin första gitarr. Efter ett tag började han även skriva egna låtar, och lovorden rullade in.

– Jag tänkte då att ”ja, detta kanske är min grej”, och på den vägen är det. Sen har jag inte ifrågasatt det så mycket om varför jag fortsätter, förrän de senaste åren, säger Ulrik och fortsätter:

– Från många utifrån kan man höra att ”åh att man får hålla på med något sådant är en dröm”, men som med alla saker så finns det för och nackdelar. Jag kan ibland drömma om ett fast jobb och struktur i tillvaron, och att ha tydliga uppgifter med vad jag ska göra.

LÄS MER:Följ med till Tjolöholm på bakluckeloppis - fynda scenkläder och antikt

Energidryck och School’s Out skumdisco

Som ung hittade man Ulrik på Hemmakväll i Kungsbacka, eller på School’s Out och skumdiscot. Just skumdiscot var något extra tyckte han som ung, trots att det bara var någon enstaka gång skummet fungerade. Och eftersom de var unga och inte drack alkohol ersatte de istället det med energidryck.

– Jag kommer ihåg att det var en period när Powerking eller Redbull var lite nytt. Då var vi runt 13, men på vissa ställen kunde man köpa energidrycken. Och då köptes det flak för typ en hundring som man sedan drack, och hjärtat bultade typ 300 slag i minuten, säger Ulrik och skrattar innan han med en lugn röst säger:

– Det har varit så kul, det är en riktigt mysig stad.

Familjen på plats ikväll

Och till torsdagskvällens konsert kommer Kungsbacka-familjen förbi. Båda hans föräldrar, syskon, släkt, flickvännen Beata Wallgren, familjevänner och gamla bekanta kom för att ta del av Ulriks konsertpremiär efter coronapandemin.

”Jag hoppas att publiken inte förväntar sig perfektion”

Som den första hela konserten på ungefär två år berättar Ulrik att han kände sig lite nervös inför kvällen, men att publiken förhoppningsvis har medkänsla om det.

– Jag hoppas främst att jag ska komma ihåg texterna, och att kanske kunna njuta lite. Men det ska verkligen bli jättekul att möta en publik för första gången på två år. Jag hoppas att publiken inte förväntar sig perfektion heller, utan någon som försöker och ger järnet.

LÄS MER:Petra Marklund sparkade igång konsertsommaren

Artist eller psykolog?

Från Kullavik till gatumusikant i Nordstan, Lilla- och stora Melodifestivalen, konserter i Sverige och i Japan. Resan är lång, men ännu inte slut. En dag kanske det heller inte är musiken som är hans främsta sysselsättning.

– Skulle jag ha ett vanligt åtta till fem jobb har jag tänkt att jag då skulle vilja bli psykolog. Sen vet jag inte om jag skulle gilla det när jag väl är där, men jag tycker att det är väldigt kul att prata om relationer, hur man ser på sig själv, hur man tänker och liknande.

Men innan det är möjligt för Ulrik att börja plugga på universitet behöver han gå klart gymnasiet, eftersom hans musikkarriär kom emellan under gymnasietiden. Men om det faktiskt kommer bli psykolog som är hans framtida yrke vet han inte.

– Det beror nog lite på hur jag mår i övrigt, jag kanske känner att jag behöver en paus någon gång. Men jag har väldigt svårt att tro att jag skulle släppa musiken helt, för det har blivit en stor del av vem jag är och vad jag gör.

Tillbaka till Kullaviks gator

Och vem vet, en dag kanske det till och med blir så att Ulrik och Beata flyttar hem till Kullavik igen.

– Vi har tittat på olika hus utanför Göteborg då vi är lite sugna att bo mer på landet, och då är det inte omöjligt att vi flyttar tillbaka. Samtidigt vill jag också vidare. Kungsbacka och Kullavik har varit en grym grund, men det finns mycket mer att se, säger Ulrik.

Klockan började närma sig 17:00, och det var snart dags för Ulrik Munther och hans två musiker Johan Bjurström och Albin Westerlind att sätta sig på scenen och kicka igång kvällens och sommarens enda konsert.

Vilma Stockvall

vilma.stockvall@stampen.com