Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Per ger förlamade frihet: ”De ska känna sig som alla andra”

Ett extrajobb på Sahlgrenska ändrade Per Stjärnehags kurs i livet. I fyrtio år har han uppfunnit prylar som hjälper rörelsehindrade att ta sig fram.
– Jag vill bygga självständighet.

På gården utanför Fjärås, på Lygnerns södra sida står anmärkningsvärt många bilar. Eldrivna, de laddas med sladd. Inne i verkstaden har Per Stjärnehag städdag. Han har arbetat med maskiner som dammar mycket på sista tiden. Han gjuter olika plastmodeller i formar. De blir propellrar till vindkraftverk, eller olika typer av schassin till motorfordon. En massa projekt är på gång, ständigt. Per har mekat sedan barnsben.

– Ronnie Peterson var idolen. Jag skulle också bli racerförare. Men jag kom inte från ett förmöget hem så jag fick bygga bilen själv.

Åter ute på den biltäta gården visar han sin första racingbil. Den står bevarad under några krattor och spadar, trots att Per inte beskriver sig som någon nostalgiker. Han var ointresserad av skolan, ända tills han började sjunde klass och introducerades för kemi och fysik. Fascinationen för dessa ämnen fick honom så småningom att gå fyraårig teknisk linje på gymnasiet. Därefter funderade han på Chalmers, men militärtjänstgöringen kom emellan.

– Jag hatade lumpen. Det är inget för kreativa människor, det är ren hjärntvätt.

Skidåkning med vänner i rullstol

Men för att finansiera motorsporten började Per Stjärnehag att arbeta extra på Sahlgrenskas neurologavdelning. Där fick han vänner som förändrade hans liv. Ryggmärgsskadade vänner.

– Det var många unga män som skadade sig, och unga tjejer som vårdade dem. Förälskelse uppstod. När de skulle flytta ihop så hjälpte jag till att anpassa deras hem.

Det var startskottet på vad han ägnat hela sin karriär åt.

Ett rörligt halvklot som ger rullstolsburna chansen att hantera rörelse, träna styrka eller utföra artisteri. ”Detta är bara ett litet sidoprojekt som jag ville testa.” Bild: Mia Sandblom
Ett rörligt halvklot som ger rullstolsburna chansen att hantera rörelse, träna styrka eller utföra artisteri. ”Detta är bara ett litet sidoprojekt som jag ville testa.” Bild: Mia Sandblom

Per säger att hans drivkraft alltid varit att ha kul ihop med polarna. En direkt frukt av den drivkraften är de uppfinningar han gjorde för att rörelsehindrade skulle kunna åka skidor. Tillsammans med ett gäng vänner åkte han under flera år på 80-talet till Åre för att testa en form av gocart på skidor. Resultatet kallas för skicart och används fortfarande i svenska fjällen. Men efter det följde mycket jobb med bilanpassningar. Det är nämligen där pengarna finns.

– De redskap som anses viktiga subventioneras. Arbete, bil och bostad är prio. Fritidsredskap ses som lyx.

Bilar åt totalförlamade

Därför har Pers inkomster till stor del kommit från arbeten med bilar. De pengarna finansierar uppfinningarna han brinner för. Flera av bilarna utanför verkstaden är omgjorda för att kunna köras av personer med kraftigt nedsatt fysisk förmåga. På utsidan ser bilen ut som en vanlig minibuss, men på insidan kan förarsätet skjutas undan och ersättas av en rullstol. Växellådan är automatisk, bredvid ratten sitter en klyka att lägga handen i. En annan bil styrs med knappar som trycks in med armbågen. Mycket är individuellt utformat. Per säger att han inte gått bet på en enda bilanpassning. Han tar upp sin mobiltelefon och visar en film på när hans nära vän kör en fylhjuling med munnen.

– Min vän lever tyvärr inte längre, men han var helt förlamad från nacken och neråt. Du ser att han har en slang i munnen. Med den gasar och bromsar han, och han svänger genom att vrida på huvudet och hjälmen.

Ungefär 50 sådana fyrhjulingar tillverkades och exporterades även till andra länder. Ändå blev det aldrig någon lönsamhet i Woodstar ATC.

– Det känns meningslöst att tillverka fungerande grejer som inte används. Jag vill ha spridning, och det måste bli stor produktivitet för att det ska gå ihop ekonomiskt.

Genom att fästa rullstolen på en bräda kan fler personer uppleva känslan att ta sig fram på vattnet. Foto: Privat
Genom att fästa rullstolen på en bräda kan fler personer uppleva känslan att ta sig fram på vattnet. Foto: Privat

Det senaste projektet är SUP-brädor för rullstolsburna. Brädorna är bredare än vanligt, men konstruktionen är enkel. Rullstolen fästs helt enkelt på brädan och en ställning håller uppe paddlarna.

– Jag fick en förfrågan om jag kunde göra det här. Ibland behövs idéer utifrån. Jag hade nog inte förstått känslan av att ta sig fram på vatten, men jag vill fortsätta utveckla det.

Återigen finns ett ekonomiskt hinder i att fritidshjälpmedel inte subventioneras i de flesta av landets regioner. Därför köps främst elscootrarna och sup-brädorna till privatpersoner som har råd. Men Per Stjärnehag har funderingar på alternativa lösningar.

– Uthyrning är ju en variant. Delningsekonomi är miljövänlig lösning, vilket är något jag också är väldigt intresserad av, säger han.

Per Stjärnehag

Ålder: 62.

Bor: Fjärås.

Familj: Hustru och tre barn.

Yrke: Ingenjör och uppfinnare.

Intressen: Samhällskunskap, psykologi, kreativitet, innovationer.