Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Ofattbart, overkligt och nästan lite tomt”, säger Hanna Ståhl, chef på bygglovavdelningen i Kungsbacka kommun efter att avdelningen jobbat fem år med att beta av över tiotusen bortglömda ärenden.  Bild: Mats H Ljungqvist
”Ofattbart, overkligt och nästan lite tomt”, säger Hanna Ståhl, chef på bygglovavdelningen i Kungsbacka kommun efter att avdelningen jobbat fem år med att beta av över tiotusen bortglömda ärenden. Bild: Mats H Ljungqvist

”Nästan overkligt att det är klart”

För fem år sedan besökte JO Byggnadsnämnden i Kungsbacka. Besöket var en del av en granskning, efter upprepade anmälningar till myndigheten. Och JO:s kritik var förödande. Bland annat hittades ett plåtskåp fullt med anmälningar om misstänkta svartbyggen. De hade bara blivit liggande, tillsammans med runt tiotusen andra oavslutade ärenden. Det har tagit ända tills nu att beta av högen med gamla ärenden, och avsluta dem en gång för alla, berättar Hanna Ståhl, verksamhetschef bygglovavdelningen.
– Overkligt skönt och nästan ofattbart, säger hon

JO:s granskning blev offentlig 2016 och bekräftade det som många redan upplevde när det gällde byggnadsnämnden i Kungsbacka. Att det var dålig ordning och reda och att både anmälningar och ansökningar helt enkelt bara blev liggande. Kritiken flödade och skapade svallvågor i stadshuset, där politikerna bjöd över varandra med förslag på åtgärder för att få ordning på torpet.

När Hanna Ståhl så småningom klev in som chef för bygglovsavdelningen, blev ett av de första uppdragen att sätta tänderna i att beta av den enorma högen med gamla ärenden.

Nu, fem år senare är arbetet klart.

Vi börjar med en idrottsfråga – hur känns det?

– Det känns ofattbart, och nästan lite overkligt. Och faktiskt också lite tomt – vi har levt med detta dagligen i fem års tid. JO:s rapport kom i februari 2016, vi hade vårt första möte om hur vi skulle jobba med detta den 24 mars.

Nu är det klart. Berätta om hur det varit, fem år, med 11 000 ärenden att beta av?

– Vi har haft en särskild projektgrupp som jobbat bara med detta. Den har bestått av en två-tre-fyra personer, det har varierat genom åren. De har arbetat av skulden med gamla ärenden, ett efter ett. Vi har tittat på varje ärende, det har bara varit att mata in och tugga på. Det allra, allra mesta av detta har handlat om slutbevis som man förr fick efter bygglovet. Eftersom det inte var krav på att ha ett sådant för att få flytta in när huset var klart, har folk inte begärt att få det och ärendena blivit liggande som oavslutade. Det har också blivit en del merarbete – när vi granskat slutbevisen så har det ibland visat sig att folk inte byggt riktigt som det var tänkt, så vi har fått öppna tillsynsärenden.

De hade byggt svart?

– Ja. I de allra flesta fallen har det löst sig genom att de fått söka nytt bygglov i efterhand.

Någon annanstans läste jag att det fanns 17 hyllmeter med de där slutbevisen. Var det ingen som reagerade? Jösses vad det växer på den där hyllan?

– Det får du fråga mina föregångare om. Jag kan väl tänka mig att det säkert fanns de som reagerade, men att det blev en resursfråga. Det kändes nog viktigare att prioritera de nya byggärendena som kom in.

En sak som blev riksbekant var ju det där plåtskåpet med bortglömda anmälningar om svartbyggen. Hur var det nu med det?

– Ja, det var ju ett arkivskåp där det hängde 700 anmälningar om misstänkta svartbyggen som ingen tittat på. Det där skåpet kommer ju alltid upp när sådana som ni i media ringer. Av de ärendena är det bara 83 kvar idag som inte är riktigt avslutade.

Hur stor är risken att något sådant här händer igen?

– Noll. Vi har ändrat rutiner, det blev självklart en direkt följd av allt detta, men framför allt har vi en annan lagstiftning nu, där du måste få ett slutbesked innan du får använda det du har byggt. Men ingen här vill ha det så här. Jag gillar ordning och reda och vågar säga att det har vi nu. Sedan har vi fått en kö igen, men det handlar om pandemin och om att vi fått en 20 procentig ökning på sökta bygglov. Vi har kö, visst, men vi har också ordning och reda.

I andra branscher har man rutiner när något blivit fel. Vården har Lex Maria, i flyget tillsätts en haverikommission. Har ni själva tittat på varför detta blev så fel?

– Det var väl egentligen hela JO:s rapport och allt som påpekades där blev ju ett underlag. Det var ju en väldigt ingående rapport som JO lämnade efter besöket i Kungsbacka.

JO-kritiken och plåtskåpet och bortglömda ärenden skapar ju ingen vacker bild. Hur har personalen, alla anställda, mått i allt det som hänt?

– Jag vill ju säga att jag har en helt fantastisk personalgrupp som jobbat så hårt med detta under så lång tid. Och som orkat fortsätta att hålla i, varje dag. Tänk att se alla dessa tusentals ärenden, och veta att de ska tas, ett i taget, tills det tar slut. Det har ju varit som ett maratonlopp, där man tänker på varje kilometer som ligger framför, en i taget. Alla som jobbat med detta ska ju ha en enormt stor eloge. När det gäller plåtskåpet så är nog de flesta vana vid att ligga lite lågt i vissa sammanhang.

Hela den här historien, vad har den gjort med byggnadsnämndens varumärke?

– Det är klart att detta inte har varit positivt, det finns ju en uppfattning att vi är krångliga och byråkratiska, men jag menar att mycket av det där är nästan rena myter. Det är inte byggnadsnämnden i Kungsbacka som skapat plan och bygg-lagen, vi har en skyldighet att väga för och emot mellan olika intressen i samhällsbyggnaden. Sedan tror jag att bilden som finns av oss inte alltid stämmer med verkligheten. Man har läst eller hört talas om hur byggnadsnämnden är, men inte haft kontakt med oss. De som har haft att göra med oss får ofta en annan bild av arbetet vi gör. Och nu när det börjar bli känt att vi betat av den där stora skulden med gamla ärenden så får vi faktiskt ett och annat grattis på mejl från invånare i Kungsbacka. Det känns så klart roligt.

Går det att reparera, att få tillbaka förtroendet?

– Ja. Det handlar om att visa att vi gör vårt jobb och att vi gör bra saker, det är det enda sättet att bevisa att vi blivit bättre. Och vi kan absolut bli bättre på att tala om när vi gör bra saker. När vi gör dåliga saker är alla andra snabba med att påpeka det. Nu har vi tuggat oss igenom allt detta, men nu är det klart och det känns väldigt bra.

Och till sist, detta firar ni hur?

– Vi har faktiskt haft ett krysschema på väggen där vi bockat av avslutade ärenden och haft ett litet firande efter vart 400:e som vi kunnat stänga. Men alla har jobbat så fantastiskt hårt med detta att vi kommer att ha ett lite större firande där alla kan vara med. Men det får ske först senare, när vintern är över och läget kring pandemin tillåter det.

Mats H Ljungqvist

0300-519 83

[email protected]