Det var i måndags som den 24-åriga socionomstudenten Lina Viklund skulle ta tåget från Mölndal till Kungsbacka. Hon hade precis avslutat ett pass på sitt extrajobb och hon bestämde sig för att ta en shoppingtur.
– Eftersom jag är mitt uppe i en flytt så tänkte att jag skulle att unna mig lite fin tvål från Rituals. Sedan när jag är klar på gallerian och går jag på bron, då ser jag att tåget kommer åkandes. Jag skyndar mig för att hinna med och inne på tåget fiskar jag upp min telefon. Då måste plånboken ha åkt ut.
Det är när dörrarna stängs som Lina märker att plånboken är borta. Det första hon gör är att ringa sin bror för att han har bil. Sedan ringer hon sin mamma i panik.
– Det är alltid bra att ringa sin stöttepelare. Jag frågar henne om det är värt att åka tillbaka och leta. Hon säger: att det inte är värt det, om den ligger på perrongen då har någon redan hittat den.
– Lina var helt förtvivlad och jag svarade: att de flesta människor är ju ärliga, men man vet aldrig, du får spärra ditt betalkort i alla fall. Hon hade precis förnyat sitt körkort för att hon hade bytt efternamn från Engström till Viklund, säger hennes mamma Anna Hodge och fortsätter:
– Jag har två barn och hon är den ordentliga, det brukar inte hända henne. Då kände jag: fy vad krångligt det här blir – precis när hon ska flytta.
Lina kommer hem till Kungsbacka och spärrar sitt kort direkt.
– Jag blir svettig av stressen så jag slänger av mig alla kläder. Jag sitter bara med en tröja och äter.
”Jag tappade hakan”
Lina är pratar med sin mamma igen på telefon, när det knackar på dörren.
– Jag hör samtalet, det är ett par unga killar. De frågar om det är hon som är Lina och om hon har tappat en plånbok. Jag hör vad de säger och hon blir jätteglad och börjar nästan gråta, säger Anna.
– Jag var precis på väg att spärra mitt körkort. Jag hade mat i munnen när jag öppnade. Det var två unga killar som stod där. Jag har svårt att placera ålder på folk – men jag gissar att de inte var myndiga. Någonstans mellan 15 och 18. Jag tror att jag tappade hakan och bara säger: va? Jag ser att det är min plånbok liksom, säger Lina och fortsätter:
– Att de hade tagit sig tiden. Jag blev så himla glad! Jag vill typ höra av mig till deras föräldrar och säga att de har uppfostrat så fina barn. Jag kände också att jag inte riktigt hade tid för det här när jag skulle flytta.
– De var så söta och lät så gulliga. Vi skulle verkligen vilja tacka dem. Jag som förälder känner vad bra killar de är och vad bra föräldrar de måste ha, säger mamma Anna.
Vill ge hjältarna en gåva
Lina frågar om de vill ha något, om hon kan swisha något, men killarna säger nej. Hon frågar också om hon kan betala deras tågbiljett tillbaka till Mölndal, men killarna säger att de har månadskort och att de bor här, i Kungsbacka.
– Eftersom McDonalds ligger vid Kungsgallerian så frågade jag dem om de ville ha Donken, men de ville de inte heller. Och mitt i allt glömde jag att fråga vad de hette.
Lina tror att killarna hade keps på sig. En av dem kanske hade dunväst och en mjukiströja, men hon är inte helt säker.
Via ett Facebook-inlägg efterlyser Linas mamma Anna de två killarna.
– Nu vill jag ge dem en liten gåva och jag har lite dåligt samvete att jag inte var mer ihärdig. Jag och mamma pratade om vad vi skulle ge dem, och eftersom det närmar sig påsk tänkte vi ge dem något påskägg med något kul i, lite godis och kanske något presentkort.
