Marie-Louice Persson berättar att det oftast brukar vara tunn is när hon ska bada om vintrarna. Men dagen då hon tappade ringen så var isen tjockare och hon behövde skyffla undan den med händerna för att kunna doppa sig.
– När jag kom hem och åt frukost efter badet så såg jag att ringen inte satt kvar längre, säger hon.
Där och då kändes det enligt Marie-Louice lönlöst att ge sig ut och leta.
– Det var jättehemskt när jag insåg att den var borta. Jag var oerhört ledsen såklart.
LÄS MER:Här är dagens badvattentemperaturer i Kungsbacka
Fler tappade ringar på Finnasand
Men så en dag läste Marie-Louice ett inlägg av en kvinna i en Facebookgrupp. Kvinnans man hade nyligen tappat sin vigselring på badplatsen Finnasand i Onsala. Kvinnan uppmanade andra att höra av sig om någon såg ringen på stranden.
I en kommentar till inlägget skrev Marie-Louice att hon också tappat en ring vid samma strand men för några år sedan. Kort därefter fick hon ett meddelande från Jim Bruce som erbjöd sig att leta efter ringen på havets botten, med hjälp av en metalldetektor.
En vecka senare fick Marie-Louice Persson det glädjande beskedet – ringen hade hittats!
Hur kändes det när du fick reda på att ringen var upphittad igen?
– Jag trodde inte att det var sant!
Letade i två timmar
Dykaren och fyndmannen Jim Bruce förklarar att det tog ungefär två timmar att lokalisera guldringen i bottensanden.
– Det handlade ju i det här fallet om en ganska liten sandstrand och ringen låg kanske fyra decimeter ner. Det absolut roligaste med detta är den glädje man får förmedla, att kunna hitta ett föremål som betyder så mycket, hon blev väldigt glad, säger han.
Han förklarar att större ytområden än Finnasand kan vara svårare att söka av efter förlorade föremål.
LÄS MER:Petra Marklund sparkade igång konsertsommaren
– Jag arbetar alltid väldigt metodiskt, men det underlättar ju mer man har att gå på. Under ett vanligt pass kan jag annars vara ute i fyra till fem timmar, och då blir det oftast mycket skräp som rensas från botten. Jag försöker ha ett miljötänk, och tar upp allting som inte hör hemma i havet, säger han.
Jim Bruce har hittat guld i sanden förut. För snart ett år sedan hjälpte han en kvinna att återfå tre ringar värda 70 000 kronor som hon förlorat på en badstrand i södra Halland. Passionen att dyka med metalldetektor är livslång, förklarar han.
– Varje gång guldet lyser upp i det mörka vattnet så hoppar hjärtat till lite grann. Det är nutida skatter som har en hemlig historia att berätta, säger han.
Och Jim Bruce är ständigt på jakt efter nya uppdrag.
– Alla som tappat bort något värdefullt får gärna höra av sig till mig.
LÄS MER:Butikspersonal söker ägare till borttappad vigselring
Hårda krav på tillstånd från Länsstyrelsen
Även om tanken känns svindlande att ge sig ut och söka efter tappade smycken eller guld, så krävs det tillstånd att få gå runt med en metalldetektor. Ewa Thorstensson är handläggare på samhällsavdelningen/kulturmiljöenheten hos länsstyrelsen, och hon förklarar att det främst är för att värna om de svenska fornlämningarna.
– Den främsta anledningen är att vi inte vill att fynden ska hamna i fel händer eller att de förstörs.
Hur går det till när man ska ansöka om tillstånd?
– Först och främst får man ansöka för det länet där fastigheten eller avstyckningen av mark ligger, säger Thorstensson.
Hon berättar vidare att det kan ta några veckor att handlägga ett ärende beroende lite på dess geografiska område. Antalet ansökningar kan variera enligt Thorstensson.
LÄS MER:Två Onsalapirater uttagna till landslagsläger i sommar
– Det går lite upp och ner hur många ärenden det är. Framåt sommaren blir det en del.
Den så kallade hobbysökningen gäller i två år, då har man tillstånd för att till exempel ge sig ut på en strandremsa eller vid en äldre fastighet. Vill man däremot söka efter en borttappad ring ger länsstyrelsen generellt kortare giltighetstid. Hur långt ett tillstånd gäller är alltså behovsprövat förklarar Ewa Thorstensson.
Såhär går ansökningsprocessen till:
Att handlägga ett ärende kostar 870 kronor och täcker administrationskostnaderna.
Det är kulturmiljöenheten som utfärdar tillstånden hos länsstyrelsen.
Hittar man en fornlämning uppmanas man höra av sig till länsstyrelsen, speciellt om fyndet är äldre än från år 1850.
Om man är ute och söker med en metalldetektorer ska man alltid ha med sig tillståndet för att vid förfrågan kunna visa upp det.
Den dominerande gruppen bland de som söker tillstånd för metallsökare är hobbyanvändare som önskar leta efter sentida föremål.
Källor: Riksantikvarieämbetet och Ewa Thorstensson, handläggare på länsstyrelsen.
Vissa menar att tillstånden avsevärt försvårar för en att hitta fynd, vilket gör att fornlämningar kanske aldrig hittas eller förstörs av till exempel surt regn, hur ser ni på det?
– Det vi vill är att se till så att fornlämningarna inte hittas av fel person, som kanske inte har kunskap om det eller som vill förstöra fynden. Många fornfynd mår bra av att det inte syns, de ligger bra skyddat under marken.
Aldrig mer simma med smycken
Marie-Louice Persson är glad och tacksam för att ha fått tillbaka ringen. Hon säger att hon aldrig mer ska simma med smycken.
Vad betyder den här ringen för dig?
– Det är ju ändå en länk till gamla tider, så det kändes tråkigt att den försvann på det sättet.
Ladda ner vår nyhetsapp!
1. Sök på ”Kungsbacka-Posten” i AppStore eller Google Play.
2. För att ladda ner nyhetsappen klickar du på ”hämta” eller ”installera”.
3. Godkänn att nedladdningen påbörjas.
4. Därefter påbörjas nedladdningen.
5. När nedladdningen är klar klickar du på ”öppna” för att öppna nyhetsappen.
6. Klart, nu har du laddat ner nyhetsappen. Du hittar appen på din hemskärm bland dina andra appar.
Kom ihåg att aktivera pushnotiser så att du aldrig missar en lokal nyhet.
