Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Jag blev osynlig”, säger musikern och kulturarbetaren Anders Teglund, som sadlade om till cykelbud när pandemin slog till. Erfarenheterna av gig-arbetet berättar han om i uppmärksammade boken ”Cykelbudet”.  Bild: Mikael Göthage
”Jag blev osynlig”, säger musikern och kulturarbetaren Anders Teglund, som sadlade om till cykelbud när pandemin slog till. Erfarenheterna av gig-arbetet berättar han om i uppmärksammade boken ”Cykelbudet”. Bild: Mikael Göthage

Anders skrev bok om tiden som cykelbud – ”Jag blev osynlig”

När pandemin slog till tog kulturarbetaren Anders Teglund jobb som cykelbud. Nu har han skrivit hyllade boken ”Cykelbudet” om sina upplevelser som en kugge i gig-ekonomin.
– Det var som att bli osynlig, säger han.

Pianisten och kulturarbetaren Anders Teglund är tidigare mest känd för sina Björkrisplattor. Det är pianomusik som handlar om livet i hyresrätt, inspelade i en lägenhet i Björkris.

LÄS MER: Trots den hotade urtidsfisken – nya Borgmästarebron väntas hålla tidsplanen

Nu har han släppt ”Cykelbudet”, en bok som beskriver hans erfarenheter av att sadla om till gig-jobbande cykelbud under pandemiåret.

Anders förklarar att han i princip tappade alla kulturuppdrag över en natt när pandemin slog till. Men pengarna måste in, för honom som för alla andra. Och att ta jobb som Foodora-bud var bara några klick bort på webben.

LÄS MER: Paret byggde en cykelhusvagn: ”Folk stannar oss på vägen”

– Jag har alltid gillat att cykla och jag har alltid undrat hur det är att jobba som cykelbud. Att få jobb på Foodora gick jättesnabbt, det var bara att klicka ja på deras webbsajt, säger Anders.

Slitsamt och skitigt

Men verkligheten visade sig ligga långt från den lite romantiserade bilden av snabba och skickliga cykelbud som ilar fram i New Yorks finanskvarter.

– Det var framför allt slitsamt och skitigt. Du förväntas stå för din egen cykel och dina egna kläder, förutom den rosa jackan som är en del av uniformen. Det är ett jobb med väldigt låg status, det är nästan bara migranter som jobbar där, människor som är väldigt utsatta, säger Anders Teglund.

Boken ”Cykelbudet” har fått mycket uppmärksamhet, men det handlade aldrig om att Wallraffa. ”Jag behövde pengarna”, säger Anders Teglund. Bild: Mats H Ljungqvist
Boken ”Cykelbudet” har fått mycket uppmärksamhet, men det handlade aldrig om att Wallraffa. ”Jag behövde pengarna”, säger Anders Teglund. Bild: Mats H Ljungqvist

I boken beskriver han också en annan reflektion över hur det var att susa fram i Göteborg med rosa budkläder.

– Jag blev osynlig, det är som att man inte finns. Ingen tittade mig i ansiktet när jag knackade på för att lämna över maten, man var totalt anonymiserad, nästan avhumaniserad, berättar Anders.

Varför tror du människor reagerar så?

– Jag tror att många som ser cykelbuden ute i ur och skur funderar på hur det fungerar. Det ser ju inte så bra ut alla gånger, jag tror att folk har tänkt att ’hur ligger det till med detta egentligen’, säger Anders.

Mer respekt

Den enda gången den där osynligheten och anonymiteten försvann var när det var dåligt väder.

– Faktiskt var det så. Då kunde kunderna säga ”fan, vad grymma ni är som fixar detta”. Faktum är att jag gillade bäst att jobba när vädret var sämre. Jag tror det var för att man fick känna yrkesstolthet, att vi cykelbud kan detta, man bemöttes med mer respekt, säger Anders Teglund.

Men han medger också att det fanns ett stigma kring att vara en av de rosa jackorna på cykel. Steget från musiker och kulturarbetare till cykelbud med mat i en väska på ryggen var stort.

LÄS MER: Pensionärerna älskade cykelprojektet – nu saknar de volontärerna

– Det finns en skam, och det var lite skämmigt. Som kulturarbetare kan man ha det ekonomiskt kärvt många gånger, men det syns inte utifrån på samma sätt som när man gigarbetar med att cykla omkring och leverera mat i rosa kläder. Men att vara kulturarbetare är ju också en form av gig-jobb, där du får betalt för varje uppdrag du gör.

Modern klassiker

Boken ”Cykelbudet” har fått stor uppmärksamhet och jämförs redan med Kristian Lundbergs ”Yarden” och Maja Ekelöfs klassiker ”Rapport från en skurhink”.

I ”Yarden” beskriver Lundberg sina erfarenheter som hamnarbetare i Malmö, längst ner på den sociala stegen.

LÄS MER: Allt fler väljer två hjul: ”Trenden har exploderat”

Behövde pengarna

Anders Teglunds ”Cykelbudet” knyter an till den traditionen och har diskuterats flitigt i både Kulturradion och i olika tv-inslag. Anders betonar att det aldrig handlade om att Wallraffa, alltså att på låtsas ta ett jobb eller en roll bara för att sedan skriva om det.

– Nej, jag behövde pengarna. Från början hade jag tänkt att kanske skriva en kort essä om gigarbete, men jag jobbade länge som cykelbud. Jag insåg att det fanns något att berätta som inte rymdes i ett kort reportage.

Många läser

Och intresset för boken fortsätter att vara stort, förklarar Anders Teglund.

– Den går jättebra, folk läser den och den säljer också bra som ljudbok. Jag tror det är en berättelse som många vill ta del av. Boken är skriven för alla de osynliga cykelbuden därute, alla som inte riktigt betraktas som människor. Jag hoppas min bok kan hjälpa dem att bli sedda, att få en högre status. Det är för dem jag skrivit, det är deras historier jag berättar.

Ladda ner vår nyhetsapp!

1. Sök på ”Kungsbacka-Posten” i AppStore eller Google Play.

2. För att ladda ner nyhetsappen klickar du på ”hämta” eller ”installera”.

3. Godkänn att nedladdningen påbörjas.

4. Därefter påbörjas nedladdningen.

5. När nedladdningen är klar klickar du på ”öppna” för att öppna nyhetsappen.

6. Klart, nu har du laddat ner nyhetsappen. Du hittar appen på din hemskärm bland dina andra appar.

Kom ihåg att aktivera pushnotiser så att du aldrig missar en lokal nyhet.