Anna Lindqvist föddes i Västra Frölunda men är uppvuxen i Kullavik. Sedan drygt två år både bor och verkar hon i Kungsbacka.
Vad gjorde du innan?
– Jag har varit polis i tolv år. Jobbat både med ingripande verksamhet, som det heter när man kör på larm, och som utredare. Utredare var jag här i Kungsbacka, och innan dess var jag i Kronoberg och var närpolis, ungdomspolis kan man säga.
Vad gör en kommunpolis?
– Jag har det brottsförebyggande ansvaret och samverkar med aktörer utanför polisen. Det är kommunen, näringsliv, alla som vill ha en bit av kakan. Jag är vägen in här, så man kan kontakta mig för att komma vidare. Det gäller även privatpersoner, men jag får mycket samtal från rektorer och skolpersonal som vill ha vägledning. Jag har två områdespoliser under mig som också jobbar brottsförebyggande med ungdomsfokus.
Har du ungdomsfokus?
– Ja, det är mycket det brottsförebyggande handlar om, och det är det jag brinner för. Kungsbacka är en stor ungdomskommun dessutom, så det är viktigt. En del av charmen med det här jobbet är att vi kan utveckla verksamheten åt det hållet som passar. Men brottsförebyggande rör sig såklart över flera områden. Äldre som drabbas av bedrägerier jobbar vi mycket med.
Hur då?
– Vi är ute och pratar med organisationer som möter äldre, och förklarar hur man kan undvika att drabbas. Tyvärr har bedrägerier ökat väldigt mycket. Mellan september och december försvann 70 miljoner i den typen av brott i Sverige. Det rasar in anmälningar och äldre ringer och är förtvivlade över att de blivit lurade. Det är så svårutrett och man måste jobba förebyggande med det. Vi ska ha en föreläsning i ämnet 1 april.
Vad är ungdomarnas största problem?
– Det är allt från trafikbrott till narkotika. Narkotikaärenden ökar, och bakom varje ungdom vi möter står någon jäkel och säljer. Problemet är att narkotikabrott inte anmäls i samma utsträckning som exempelvis inbrott. Vi måste istället söka upp verksamheten och vi har bra medarbetare som nått framgång, men så fort vi tar fast en så dyker det upp nya. Vi ligger nära Göteborg och det märks.
Samtidigt har alkoholförtäringen minskat bland unga.
– Ja, jag tror att drogerna tar över och att man röker cannabis i större utsträckning än vad man dricker alkohol. Det finns många olika anledningar till att man hamnar där. Man kan ha en förälder med missbruk, eller en diagnos som man inte får hjälp med.
Det pratas mycket på sociala medier om inbrott. Är det mycket inbrott i kommunen?
– Inbrotten har faktiskt minskat. Det är positivt att folk är aktiva och håller större koll numera. Att man hjälps åt och noterar bilar och så vidare. Det är så jag önskar att det fungerade på fler områden, för allmänheten är världens bästa spanare. I Halland finns 20 000 hushåll som är anslutna till grannsamverkan, och hälften av dem finns i Kungsbacka kommun.
Vad gör man om man ser något suspekt?
– Gå in på nätet och lämna tips. Även om det är något som verkar ointressant så kan det vara otroligt värdefullt för oss som har en större bild. Mitt mål är att det ska vara lätt att få kontakt med oss. Det har varit svårt tidigare och är fortfarande på vissa håll. Jag blir ledsen när jag hör att någon har suttit i kö i 45 minuter utan att komma fram. Samtidigt är folk lite rädda för att ringa 112. Ser du en bil rivstarta från en fastighet där fönstret står på vid gavel, då är det 112 du ska ringa.
Är det värre än någonsin i Kungsbacka?
– Nej, så kan man ju inte säga. Men vi har blivit fler invånare och brotten har blivit mer utvecklade. Kungsbacka är en jättetrygg kommun, å andra sidan så är varje inbrott och varje våldsbrott en katastrof så man ska inte slå sig för bröstet.
Vad är den största utmaningen?
– Folk mår sämre. En del är i den situationen att de inte vet om de får stanna i det här landet. Psykisk ohälsa finns överlag. Folk som har ont om pengar, människor som hamnat i missbruk. Jag försöker träffa skolpersonal, kuratorer, ungdomsmottagningen för att skanna av hur läget är för våra ungdomar. Jag vill inte att polisen ska leva i sin värld utan kontakt och där har vi mycket att jobba på för det är lätt att man sitter på sin kammare och missar verkligheten.
Trivs du i Kungsbacka?
– Jag trivs jättebra. Kungsbacka är en väldigt aktiv kommun, med aktiva invånare. De är intresserade av hur kommunen utvecklas. Det är jätteroligt.
Vad är det sämsta med jobbet?
– Att det blir långa dagar, mycket övertid. Man vill räcka till. Vi har väldigt små resurser och många larm. Kungsbacka har för lite poliser i förhållande till invånare. Det ska finnas ett antal poliser i Halland, som fördelas på alla kommuner och om det är ett antal fler på ett annat ställe så får någon stå tillbaka.
Vad är din hjärtefråga?
– Unga tjejers ohälsa. Vi ser en ökning med många tjejer som har höga prestationskrav på sig, många som håller på med prostitution, sugar dating och liknande. Pressen ökar och alla har inte någon som bryr sig.
Vad ska du göra idag?
– Det är blåljusdag på brandstationen, så vi ska vara där och träffa goa barn som har sportlov. I eftermiddag ska jag till kommunhuset och prata om narkotikaproverna som man tagit på avloppsvattnet. Det var inte så rolig läsning när de kom. Därefter ska jag skriva ut statistik åt kommunen. De söker tillstånd för kameraövervakning och då behöver man ha statistik på vilka brott som skett på platsen tidigare.
Det låter som ett varierande jobb.
– Det är det som är så kul. Jag är ingen skrivbordsmänniska, jag gillar att vara ute och möta folk. Innan jag började som kommunpolis var jag utredare och då fick jag stötta krimjouren men även jobba ute om det fattades folk och det är det jag tycker är roligast.
Vill du gå tillbaka då?
– Nej, det vill jag inte heller. Jag trivs jättebra här och det är kul att vara med och påverka.
Mia Sandblom
redaktion@kungsbackaposten.se
