Arkivfoto.
Arkivfoto.

Om att ha en utväg

Det finns en lärdom i att snabbt hitta en utväg, och det gäller för både poliser och kanske också för politiker, skriver Mats H Ljungqvist.

ANNONS
|

LÄS MER:Jakten på de mytiska citronerna knäckte nästan min vän

I ungdomen hade jag en kompis vars pappa var polis. Vi körde moppe, det var gjorde man i östra Mölndal på 70-talet och en dag blev han stoppad av polisen. Kompisen fick snabbt problem. ”Inget baklyse”, ”ingen handbroms” och ”kedjan slackar” och ”trafikfarligt det där”, sa patrullen, spottade på tummen, tog fram bötesblocket och började skriva.

”Namn”, frågade de kompisen och när de hörde efternamnet gick en liten, liten skälvning genom polismannen. ”Du...vad heter pappa?” undrade han, och sen: ”Är han polis?” och sen: ”Vi får titta på ditt bakljus igen” och sen fick mopedbesiktningen, HÖR OCH HÄPNA, en HELT NY bedömning. Baklampan hade ju ”trots allt en reflex”, ”man KAN klara sig utan handbroms” och kedjan? ”Äh, åk bara”, sa patrullen.

ANNONS

Till denna lilla sedelärande historia hör två viktiga faktum. Kompisens pappa var inte bara hög polis, han basade också för poliskören och han tränade polisens handbollslag.

Mina damer och herrar – polismännen behövde en out. De hittade en. Och de tog den.

LÄS MER:Om att prova nya stigar

Alla behöver en out, en utväg, en räddning den dagen skiten riskerar att hamna i den vilt snurrande fläkten. Polismännen i östra Mölndal hade stirrat vilddjuret i ögat och känt hur både körsången och platsen i handbollslaget hängde och DINGLADE, innan de hittade sin out.

En kompis till mig jobbar och sliter som ett djur. Hans out är att flytta till Dalarna. Om allt går åt helvete ska han sälja av det som inte sitter fast, sätta sig i bilen, åka till Särna och köpa ett hus. Man kan leva billigt i Särna, säger han, och flugfisket är fantastiskt.

Häromveckan kom nyheten att kommunens superarena, med extra allt och en prislapp på runt 550 miljoner, hade överklagats. Att kommunbeslut överklagas händer då och då. Men den här gången tog det bara ett par timmar, så kom ett pressmeddelande. Inte med att ”våra jurister granskar frågan”, eller ”vi är trygga med vårt beslut”, eller ”juridiken får ha sin gång”. Nä, nu hörs att ”läget är oklart om hur arbetet med arenan kan gå vidare” och jösses om inte den heta arena-potatisen släpptes i fritt fall.

ANNONS

LÄS MER:Om vår stora lilla stad

Nu VET inte jag hur det var i stadshuset när kuvertet med arena-överklagandet sprättades upp. Jag SÄGER inte att det hände – men KANSKE drog kommunstyrelsens ordförande för gardinerna i arbetsrummet, kanske stängde hon dörren, knöt handen framför sig och skrek ”Yesss!”? Hon KAN ha tänkt att ”förvaltningsrätten kanske stoppar hela grejen?”, KANSKE såg hon den juridiska överprövningen som en möjlig out? För alla vet att Lisa Andersson är en ideologiskt rakryggad moderat som tycker att näringslivet ska stå för sina egna kostnader. Och runt 250 miljoner av arenabudgeten är lokaler som kommunen ska bygga åt företag. Lisa Andersson vet också att man får jättejättemycket vård, skola och omsorg för 250 miljoner.

Som sagt, jag säger inte att det hände. Men jag vet att alla behöver en out.

Ha nu en fin lördag.

ANNONS