Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Arkivfoto Bild: Jacob Humlén
Arkivfoto Bild: Jacob Humlén

Mats H Ljungqvist: Om att betala i tid

De första dagarna i mars kommer elräkningen. Februari-elräkningen. Den är massiv, gigantisk och kommer alltid som en käftsmäll rakt på näsan, skriver Mats H Ljungqvist.

Det var den tredje mars i nådens år 2021. Jag gick på Norra Torggatan, klockan slog 14.34 och det plingade till i min mobil. Den lös upp och ropade: ”Du har en inkommen e-faktura”.

Jag har inte många regler i livet, men jag lever under den stränga dogmen att ”e-fakturor”, betalas omedelbart, på stört, genast och direkt. Jag kan stå på Willys och betala e-fakturor och nån påminnelseavgift kommer inte in på min vakt.

”Man ska betala sina räkningar i tid”, sa pappa Gunnar Fritjof Harry och jag har levt ett liv trogen den devisen.

För de första dagarna i mars kommer elräkningen. Februari-elräkningen. Den är massiv, gigantisk och kommer alltid som en käftsmäll rakt på näsan. Den förblindar och förlamar och det är sen gammalt.

Utom just kl.14.34 de första dagarna i mars. För de första dagarna i mars kommer elräkningen. Februari-elräkningen. Den är massiv, gigantisk och kommer alltid som en käftsmäll rakt på näsan. Den förblindar och förlamar och det är sen gammalt. Det är inbyggt i systemet. Jag är övertygad om att redan när elbolagsbaronerna drog fram genom Sverige i 1900-talets början, så skrattade de ondsint, tömde sina kristallglas med stadshotellgroggar, och skrockade över just februari. ”Gutår, broder, de arma kunderna kommer ringla sig som maskar under metkroken när de får DEN räkningen”.

Februari är KALLAST. Alltså är elen DYRARE. Och den dyraste, mest exklusiva elen är den som levereras med ”rörligt elpris”. Vem har då ”rörligt elpris”, när det är som allra värst, kallast, och dyrast, undrar ni nu? Vem kan vara så oupplyst? Så illa påläst? Så naiv? I dessa avregleringens tider, med en elbörs som går så glödhet i kölden att de stora och energitunga industrierna ibland stängde ner, för att det blev för dyrt att använda ström? Vem, vem, VEM?

Svaret på dessa frågor stirrar dig i vitögat från dessa rader. Jag är förmodligen den sämsta villaägaren ur kvinna född. Och med rörligt elpris.

Februari hade gett gnistrande snö och knastrande decimetertjocka pimpelisar, soliga grilldagar, utflykter i skog och mark och tvåsiffriga minusgrader i veckor. Nu skulle det betalas. Med rörligt elpris. Genom näsan.

I veckor hade jag försökt preppa kärestan. ”Kan bli tvåsiffrigt, minst”, hade jag gubbmuttrat lite då och då. Hon lever i uppfattningen att en fullservice med kamremsbyte på bilen ska kosta 200 kronor, men betalar gladeligen tiotusentals kronor i veckan för en chill tatuerad snickare som bygger altan och lyssnar på hårdrock. I den miljön kan en elräkning behöva en fallskärm för att landa mjukt.

Jag var rädd att den där rörliga elprisräkningen skulle kosta som MINST en månad tatuerad snickare. Jag tänkte på alla el-element jag kört på full fart under den fasansfulla kölden och alla varma, goa värmegolv som behagligt masserat mina fotsulor därhemma.

Klockan 14.35 öppnade jag e-fakturan. Det var räkningen för mobilabonnemanget, ett par hundralappar i månaden, precis som vanligt. I höst är det dags för kamremsbyte på bilen. Tills dess ska jag hinna binda elpriset.

Ha nu en fin lördag.

Mats H Ljungqvist

[email protected]