Det bodde höns i den lilla stugan för länge sedan. Därefter får. Ett får gjorde ett stort hål i väggen och stugan blev till slut snarare ett ruckel. Martin Svensson såg potentialen och övertalade sin pappa att inte riva det. Istället förverkligade han sin dröm om ett eget rymdobservatorium. Under semestern 2018 satte han igång med att sätta taket på skenor, så att det med ett enkelt knapptryck kan rullas av.
– Nu fungerar det väldigt bra, men jag har förbättrat det några gånger. Huset påverkas av att det inte är isolerat, säger han.
Taket glider smidigt av huset och vilar på plötsligt skenorna och två rejäla stolpar utanför.
– Fåren brukar ligga där under i skydd från solen på sommaren.
Det lilla huset fylls plötsligt av ljus och teleskopet söker sig surrande mot den klara vinterhimlen. Martin styr allt via datorn, eller telefonen. Han är i själva verket inte på plats särskilt ofta.
– Nej, i natt var det fint väder så jag rullade av taket och spelade in hemifrån.
Hemma är numera Göteborg, Martin Svensson växte upp i Onsala och gick på Elof Lindälvs gymnasium innan han började på Chalmers och blev ingenjör. Han jobbar nu på ett företag som bygger 3D-skrivare i metall. Innan dess arbetade han med att programmera robotar och den kunskapen har det funnits användning för under bygget. Martin är händig, och har byggt och installerat hus och teknik själv. Han har också efter hand rättat till det som inte fungerat direkt. Det finns inte direkt någon manual på hur man förvandlar ett hönshus till rymdobservatorium. En natt när Martin rullat av taket hemifrån lägenheten i Göteborg upptäckte han att kugghjulet hade släppt, och att taket inte skulle gå att rulla tillbaka.
– Samtidigt såg jag på väderstationen att det skulle börja regna om en timme. Jag skulle jobba dagen efter, men det var bara att skynda sig hit och lägga på taket igen. Annars hade utrustningen kunnat gå sönder.
Men allting höll den gången och nu finns ingen nederbörd i sikte. Kölden är påtaglig, men det är inget problem för en rymdforskare, tvärtom. Den torra luften minskar risk för störande dimma och dagg. Långt ute på Onsalahalvön är egentligen närheten till vattnet inte optimalt, just för luftfuktighetens skull. Martin visar vad han filmat under natten. Hans fascination för rymden yttrar sig mest i fotograferande. Han visar bilder på nebulosor och galaxer.
– En sådan här bild tar ju upp till 20 timmar att ta, på grund av exponeringstiden. Då hinner ju stjärnan flytta sig, och därför måste teleskopet följa med i rätt hastighet. Det handlar om tusendels graders precision, säger han.
En av bilderna föreställer ett lilaskimrande gasmoln, en nebulosa. Stjärnorna som ligger runt gasen delar med sig av sin lyskraft och resulterar i att hela gasmolnet lyser. Varje liten prick på bilden är större än vårt solsystem. Martin medger att även han kan drabbas av den välkända existentiella ångesten när han funderar på rymden, men han gillar den.
– Det är därför jag håller på. Jag gillar det som andra får ångest av. Nu när världen är upp och ner och man undrar vart vi är på väg, vi går bakåt på vissa sätt. Det är pandemi och vi börjar diskutera abortfrågor till exempel. Då kan det vara skönt att känna hur meningslöst allt är. Vi är inte ens dammkorn i rymden.
Ända sedan Martin blev vuxen har intresset för rymden frodats. Mycket har han lärt sig och ännu mer har han insett att han inte begriper.
– Den som säger att han eller hon förstår har inte förstått någonting.
Fokus varierar, just nu är det främst galaxkluster som studeras via teleskopet i det före detta hönshuset. Det vill säga samlingar med galaxer som ligger två miljarder ljusår bort. Martin Svensson menar att han numera hittar hyfsat bra i rymden.
– Allt utgår från polstjärnan, säger han och dirigerar teleskopet i en riktning som någon som inte hittar i rymden har svårt att beskriva.
Martin kan tyda det han ser och urskilja föremål på en del av sina bilder, som föreställer rymdskrot eller satelliter. Han är tillräckligt van rymdobservatör för att veta vad han ska leta efter, och när.
– På hösten är det bra att titta på planeter. På sommaren är det inte tillräckligt mörkt. Nu på vintern är det galaxsäsong, kan man säga.
Martin Svensson kallar stugan New Old Onsala Observatory, och han är nöjd med resultatet.
– Det blev precis som jag ville. Hade jag bott här så hade jag inte behövt bygga allt det här, och göra det automatiserat. Men det går inte att släpa det här teleskopet upp och ner i en trappuppgång varje gång jag ska använda det så därför behövde jag en plats där det kan stå, säger han.
New Old Onsala Observatory är dock inte det enda observatoriet i trakten. Knappt en halvmil bort ligger Onsala rymdobservatorium som fokuserar på radioastronomi.
– Jag var där på studiebesök när jag var liten, men har inte varit där som vuxen. Jag borde åka dit, säger Martin Svensson.
Vill du åka till rymden då?
– Det hade man såklart inte tackat nej till. Men jag hade nog inte tagit en enkelbiljett till Mars, som vissa vill göra.
Du stannar hellre här?
– Nja, jag kanske bygger ett observatorium någon annanstans, i ett annat land. Kanske i Spanien. Kanske ett bed and breakfast kombinerat med observatoriehotell. Men det blir längre fram i så fall, efter pensionen.
Martin Svensson
Ålder: 33.
Bor: Göteborg.
Familj: Sambo och två katter.
Yrke: Serviceingenjör på Freemelt.
Intressen: Astronomi, fotografering, vetenskap, pizzabakning och musik, har varit aktiv i Kungsbackas musikliv sedan tonåren.
Mia Sandblom
redaktion@kungsbackaposten.se
