En kompis frågade mig häromdagen: ”vad är kultur egentligen?” En fråga som, för en som inte har konst och estetik som främsta intresse, är fullständigt relevant. Likväl omöjlig att besvara på en lunchrast, för en som livnär sig på just kultur. I det här fallet handlade frågan inte om själva begreppet kultur i sig, utan om den humanistiska definitionen – vad ryms inom begreppet konstnärlig kultur? Vad får plats och vad får inte plats? Och framför allt – vem bestämmer? Jag svamlade något om att kultur för mig är när en upplevelse eller ett uttryck går in på djupet och lämnar något kvar där, ett mervärde, något bestående. Supertydligt, I know. Anledningen till att frågan ställdes från början var att jag – i en av mina vanliga ”ingen uppskattar riktig kultur i den här stan”-frustrationer – refererat till kulturen i Kungsbacka som ”styvmoderligt behandlad.” Nu vet jag att detta påstående rimmar illa med såväl min yrkestitel som med mitt ideella kulturarbete, men likväl kan jag inte låta bli att undra hur en välmående kommun med högutbildade invånare kan ha så lågt kulturellt behov? Ja, jag vet att min egen arbetsplats drar fulla hus säsong efter säsong, men bara med en viss typ av utbud.
LÄS MER:Komikertrion bjuder på julshow i Kungsbacka
Nej, jag ska absolut inte värdera olika typer av kultur nu, jag lovar. Det kan låta paradoxalt när jag just benämnt invånarnas kulturella behov som lågt, men jag avskyr faktiskt begreppen fin- och fulkultur. Men, jag har lagt otaliga arbetstimmar på att studera olika kulturella publiksegment utifrån demografi och psykografi, och Kungsbackaborna checkar alla boxar för att vara den typiske kulturkonsumenten. Hur kan det då komma sig att så många stolar i salongerna gapar tomma när danskompanier, teatergrupper och musikakter från hela världen besöker oss med verk av absoluta toppklass? Vari ligger diskrepansen mellan folkligt, lättillgängligt kulturutbud och ett utbud som erbjuder en högre konstnärlig verkshöjd? Svaret kanske ger sig själv, men som sagt – jag värderar inte.
LÄS MER:Kulturbranschen har betalat ett orimligt högt pris
Men i en expansiv och välmående kommun som Kungsbacka borde inte estetiska gymnasieprogram behöva läggas ner. Teatergrupper borde inte spela för halvfulla salonger. Världsartister borde ha lapp på luckan, inte en tredjedels beläggning. Ändå är det inte så. Varför? Till och med min kompis, där på lunchrasten, undrade varför inte Kungsbackaborna skriker efter mer kultur. Är det så att Kungsbackas invånare hellre tar del av Göteborgs blomstrande kulturutbud? Vill Kungsbackaborna bara spela padel och se på handboll? Vet Kungsbackaborna helt enkelt inte vad de saknar? Eller är det så enkelt att kulturen faktiskt blir styvmoderligt behandlad i Kungsbacka? Jag vet inte. Vet du? Vad är kultur för dig och hur ser din egen kulturkonsumtion ut? Låter det här otäckt likt en kuppad marknadsundersökning av en kulturverksamhetsutvecklare nu? Så är det absolut inte. Jag frågar bara åt min kompis.
Tumme upp: Shakespeareskt på Alléteatern – en inte helt opartisk tumme upp.
Tumme ner: Biljettförsäljningssiffrorna till Shakespeareskt på Alléteatern.
LÄS MER:Myten Grillmannen
Ladda ner vår nyhetsapp!
1. Sök på ”Kungsbacka-Posten” i AppStore eller Google Play.
2. För att ladda ner nyhetsappen klickar du på ”hämta” eller ”installera”.
3. Godkänn att nedladdningen påbörjas.
4. Därefter påbörjas nedladdningen.
5. När nedladdningen är klar klickar du på ”öppna” för att öppna nyhetsappen.
6. Klart, nu har du laddat ner nyhetsappen. Du hittar appen på din hemskärm bland dina andra appar.
Kom ihåg att aktivera pushnotiser så att du aldrig missar en lokal nyhet.
