Diofu, Erick, Alacia och Frank utgör halva familjen Benedicto. Utöver de fyra syskonen tillkommer flickvänner och ett stort gäng kompisar. 
"Vi umgås mycket med vänner och har stort umgänge", säger Alacia Benedicto. Foto: Mia Sandblom
Diofu, Erick, Alacia och Frank utgör halva familjen Benedicto. Utöver de fyra syskonen tillkommer flickvänner och ett stort gäng kompisar. "Vi umgås mycket med vänner och har stort umgänge", säger Alacia Benedicto. Foto: Mia Sandblom Bild: -

"Det har gått väldigt bra för oss"

Alacia Benedicto från Kungsbacka glömmer aldrig den dagen för snart tio år sedan då hon fick avslag på ansökan om att adoptera sina föräldralösa syskonbarn från Tanzania.
– Jag minns att vi satt vid ett runt bord, handläggaren förde sina glasögon upp och ner, och hon tittade på mig och sa: ”Det här klarar du aldrig.” Jag blev helt knäckt. Idag planerar hon killarnas student och konstaterar att allt har gått väldigt bra.

ANNONS
|

Alacia Benedicto kom själv från Tanzania till sin faster i Sverige i mitten av 80-talet. Då var hon en tonåring som drömde om ett bättre liv. Hon började arbeta som undersköterska och fick fyra barn. Samtidigt höll hon kontakten med familjen i Tanzania. Hon skickade pengar till dem och åkte ner och hälsade på regelbundet. En av hennes bröder dog tidigt, och brorsonen Frank togs hand av Alacias syster. 2009 dog även systern, som var mamma till Erick och Diofu. Tre små pojkar levde då föräldralösa i Tanzania, omhändertagna av en vän till familjen.

– Den här perioden var väldigt svår. Jag jobbade dubbelt för att kunna skicka pengar till släkten. Jag blev snål mot mig själv och ville knappt köpa ett paket mjölk i affären, för jag tänkte att för de tio kronorna kan jag mätta fem personer i Tanzania, berättar Alacia Benedicto.

ANNONS

Hon kontaktade svenska ambassaden som hjälpte henne med papper för att få med barnen till Sverige. Då startades en adoptionsprocess, som krävde att Alacia och hennes dåvarande sambo skulle vara gifta. Ett snabbt bröllop genomfördes, och därefter inleddes en lång medgivandeutredning med en massa moment.

– Till slut ville jag knappt ringa till barnen, för de undrade hela tiden när jag skulle komma och hämta dom.

Resultatet av den långa utredningen var nedslående för familjen och Alacia Benedicto underkändes på flera punkter.

– Jag hade varit gift för kort tid, lägenheten var för liten och jag jobbade för mycket för att kunna ta hand om alla barnen. Jag jobbade ju extra för att kunna skicka pengar, säger hon.

När hon skulle sova på kvällarna oroade hon sig för hur det gick för barnen. Hon hann inte ens med att sörja sin syster. Till slut valde hon att gå en annan väg. Hon bjöd över de tre pojkarna till Sverige över jul, 2010.

– Jag kommer ihåg när vi ordnande pass. Sista natten kunde jag inte sova, och jag tänkte att det är här är sista gången jag ser den här staden, berättar Frank som var elva år när han kom hit.

När barnen väl var i Sverige så räknades de som ensamkommande och blev ett ärende för Migrationsverket. Barnens faster/mosters familj bedömdes som ett lämpligt familjehem till barnen och de fick uppehållstillstånd och bo hos släkten, precis som de önskade.

ANNONS

– Det var så tungt att under adoptionsprocessen få höra att jag inte skulle klara av det, men jag är jättetacksam att jag fick bli familjehem. Det kändes som att vinna flera miljoner på triss, säger Alacia Benedicto.

Under följande år kämpade hon på med sju barn, jobb och ett förhållande som blev allt sämre. Det tog lång tid innan hon kunde vila i vetskapen om att syskonbarnen skulle få stanna hos henne. När hon och exet bestämde sig för att skiljas trodde hon först att hon skulle behöva lämna ifrån sig barnen. Så blev det inte.

– Kungsbacka kommun har varit ett enormt stöd sedan barnen väl kom hit. Även Hedeskolan har varit otroligt stöttande. Jag har inte kunnat hjälpa till med läxorna, eftersom jag själv inte lärde mig läsa och skriva förrän jag var vuxen, men ett projekt som heter SkolFam hjälpte oss, säger Alacia Benedicto.

I juni tar de två äldsta killarna studenten. Erick går byggprogrammet på Elof Lindälv, och Frank går samma utbildning i Göteborg. Nu väntar de på besked om de ska få vidare arbete på sina praktikplatser. De har båda två haft extrajobb under gymnasietiden, är artiga och trevliga och får beröm för att de hjälper till hemma. De senaste åren har varit så lugna de kan bli i en familj med sju barn. Syskonen är ett sammansvetsat gäng som håller sams och tycker om varandra.

ANNONS

– Jag skulle vilja säga en sak. Mamma, Alacia, har gjort något otroligt. Jag tänker på hur det skulle ha varit om hon inte tagit hit oss, det hade inte gått bra, säger Frank allvarligt.

– Sluta nu, jag börjar lipa, ropar Alacia och gnuggar sig i ögonen.

– Jag tänker på hur de som är kvar lever idag. Min halvbror har inget jobb, går inte i skolan. Vad hade jag gjort där? Kanske inte ens levt, säger Erick.

Han var sjuk i en ärftlig blodsjukdom när han kom till Sverige. En sjukdom som troligtvis låg bakom hans biologiska mammas död, men som lätt kunde medicineras här.

Alacia Benedicto fortsätter att hjälpa behövande. Hon har en välgörenhetsorganisation som heter Gespars vänner, som samlar in kläder, skor, pengar och möjligheter till utbildning åt barn i den delen av norra Tanzania där hon själv föddes. Hon reser ofta ner och hälsar på, och överlämnar nödvändigheter. Men nu har hon även fått chansen att hjälpa barn i Sverige. Erick och Frank tar studenten om en månad och är snart redo att flytta hemifrån. Samtidigt har Alacia Benedicto fått en revansch och blivit godkänd som familjehem för andra behövande barn.

– Jag hoppas att kvinnan som underkände mig som adoptionsförälder läser det här. Det har gått väldigt bra för oss.

ANNONS

Mia Sandblom

redaktion@kungsbackaposten.se

Är undersköterska

Alacia Benedicto

Ålder: 48.

Bor: Kungsbacka.

Familj: Fyra egna barn, Hampus 28, Jonatan 25, Alex 18 och Evelina 10, samt syskonbarnen Frank 20, Erick 20 och Diofu 16.

Yrke: Undersköterska inom psykiatrin.

Intressen: Träning, välgörenhetsarbete med Gaspars vänner och att umgås med kompisar.

ANNONS