Som sann lokalpatriot värmer sådant i hjärtat. Denna text blir en hyllning till den ort jag älskar: Åsa. Där är jag född och där kommer jag sannolikt att sluta mina dagar.
När kompisar flyttade till Göteborg och Kungsbacka, så blev jag kvar. Visst, jag har bott i Stockholm ett tag när jag jobbade på kvällstidning, men har alltid haft ett boende kvar i Åsa.
Att stanna kvar är så klart ett genidrag, men att vara infödd på orten är i det närmaste exotiskt. När man ibland hamnar i slang med andra föräldrar, så har frågan kommit på tal:
”Var kommer du ifrån?” undrar någon.
”Jag är härifrån, från Åsa.”
Och då kommer det:
”Jo, men från början?”
När min mor fyllde jämnt för många år sedan, så slogs det på stort. Jag skulle få välja vart vi skulle åka på resa. Mitt val föll på Gårda Brygga. Leenden togs fram och huvuden lades på sned. Vi åkte någon annanstans.
I somras visade jag förre kollegan Henrik runt i byn. Och det slog mig hur Åsa har vuxit och växer. Ännu säger jag fel på restaurangen och kallar den Charlies. Nu heter den Hvita Sand.
Jag kan bli lite gråtmild över det jag kallar Paradiset. Det räcker att köra upp på backen så att man får full utsikt över nejden. Det för tankarna till Los Angeles.
Bästa som hänt orten är när Kustpromenaden byggdes. Då fällde jag faktiskt en tår. Andra tårar fälls när bakåtsträvare vill stoppa en fortsättning.
Men även om allt är fint, så finns det faktiskt en skamfläck: centrum. Eller rättare sagt avsaknaden av ett sådant och den groteskt fula ”restauranggatan”. Där ligger husen huller om buller och allt ser olika ut. Jag vet att det är på gång med en omgörning av centrum. Men snälla: sätt fart i kommunhuset!
När landsvägen fortfarande gick genom Åsa, skedde det en större trafikolycka vid ett tillfälle. Trafiken fick ledas om. Åsas konstapel guidade alla bilförare:
”Kör om vårt!”
Det kom tyskar, danskar och skåningar. Få visste var polismannens gård låg någonstans. Det blev kaos.
När jag var liten fanns det en skola i Åsa. Där sattes man och blev några år äldre. Nu finns det planer på att bygga ett tredje lärosäte. Att orten växer är sunt. Det är sunt att inte veta vem alla är och vem som är släkt med vem.
Däremot gillar jag inte när folk som flyttat till orten permanent vill bestämma var man ska få parkera och var man ska få bada. Det är ett nytt fenomen som vi måste försöka stoppa.
Åsa är till för alla.
