Fysiken är inte förhandlingsbar. Att koldioxid ibland kan återbindas beror på tid och tillvägagångssätt.
Sverige importerar över 80 procent av det biobränsle som används i fordon. Vi kan alltså inte få någon signifikant reduktion av koldioxid i Sverige när vi förbränner detta. I allra bästa fall sker återbinding av koldioxid i det land som vi importerar ifrån.
Biobränsle har lägre energiinnehåll än vanligt fordonsbränsle och därför måste man använda mer för att driva fordonet lika långt. Det blir alltså inte lägre utsläpp för att man använder biobränsle, bara dyrare eftersom biobränslet är dyrare.
Används skogsråvara för att framställa biobränsle tar återbindningsprocessen för koldioxid i växande skog så lång tid att det är en nettobelastning till 2050 när vi ska vara koldioxidneutrala. Dessutom hugger vi ner en okontroversiell och kostnadseffektiv kolsänka förutom den inverkan det ger på naturvärden och biologisk mångfald.
Används energirika grödor så går det snabbare med återbindning av koldioxid men man missar att grödorna bättre kunnat användas till mat. Inte så moraliskt och etiskt försvarbart när hunger och svält är ett stort problem i världen. Dessutom fördyrar det vanlig mat när man i stället använder grödorna som fordonsbränsle.
Med animaliska fetter som utgångsråvara får man inte ha några betänkligheter att ha djuruppfödning för att få fordonsbränsle.
Det räcker inte med några pinnar, majskolvar eller kossor för att producera biobränsle till vår fordonsflotta. Det krävs massor!
Producera klimatsmart el i stället!
Sänkt reduktionsplikt medför fördelar för miljön, sänker bränslepriser, underlättar matproduktion och lättar våra samveten för framtida generationer.
Tomas Thorvaldsson, pensionerad professor i Fysik, KD Kungsbacka