Nya siffror avslöjar att över 200 personer lever i hemlöshet i Kungsbacka. Denna skarpa kontrast mellan rikedom och nöd belyser ett djupt politiskt svek.
I Kungsbackas vision 2030 kan man läsa om en kommun där alla är lika välkomna, där det finns bostäder som möter behoven och där varje människas potential tas till vara.
I början av månaden släppte Socialstyrelsen sin senaste kartläggning över den nationella hemlösheten i Sverige, den första omfattande granskningen på sju år. Överlag har hemlösheten minskat. Kungsbacka utgör ett dystert undantag. Vi sticker ut med landets näst största ökning av hemlöshet. Sedan den senaste mätningen har hemlösheten i kommunen fördubblats.
Egentligen undrar man om det var särskilt oförväntat. Bostäder bygger trots allt inte sig själva, ännu mindre så hyresrätter. Utan ett hem står hela livet på spel. Hemlöshet innebär att bli systematiskt utestängd från alla delar av samhället men hemlöshet är inte ett öde, det är ett politiskt misslyckande.
Bostadspolitiken måste vara ett löfte om säkerhet. Den moderatledda alliansen i Kungsbacka har länge drivit en undermålig politik för de som står längst bort från bostadsmarknaden. Nu kan vi se liknande tendenser även nationellt. I veckan demonstrerade byggnadsarbetare på Sergels torg på grund av regeringens passivitet i byggkrisen. Boverkets prognos indikerar endast 19 500 nya bostadsprojekt detta år, en minskning från 2022:s 59 000, trots ett årligt behov av 67 300. Den tidigare nedgången i hemlöshet beror på politisk målmedvetenhet, något som nu tyvärr saknas både nationellt och lokalt.
Det är dags att ompröva prioriteringarna. Den fördubblade hemlösheten kastar en mörk skugga över kommunens glittrande image. Politiken måste erkänna bostaden som en grundläggande rättighet och inte en lyxvara. Kungsbackas situation är en väckarklocka: Ingen borde behöva fråga var de ska sova inatt.
Shabnam Zamani (S)
Ledamot kommunfullmäktige och 2:e vice ordförande Nämnden för Gymnasie & arbetsmarknad