En gång i tiden,1993 kom en lag LSS,fritt översatt LEVA SOM SVENSSON.
Det är en lag som inga politiker i Kungsbacka tycks känna till och som ha stoppats i glömskans garderob under se sista tio åren då allt försämrats avsevärt.
Kommunen klappar sig för bröstet och sparar pengar.men det drabbar våra funktionshindrade mycket hårt. Personaltätheten är mycket låg på våra boenden numera och det finns inget utrymme för den enskildes önskemål om aktiviteter i dagsläget
Det rika kulturliv som Kommunen skryter om, kommer inte våra handikappade till del och att få deltaga är bara ett önskemål. Behoven finns kvar, men det finns inte personal att tillgå så det är helt uteslutet
FUB gör en stor insats, men vad gör KUNGSBACKA för att fritiden skall bli meningsfylld.
Bio, teaterbesök, friskvård, tex, bad, spontana utflykter, Liseberg och Scandinavium tycks ha förflyttats till månen.
Det är inte alltid högsta vinsten att få ha flyttat till en gruppbostad i Kungsbacka, varken för föräldrar eller våra ungdomar. Vi hade hoppats på ett gott vuxenliv för våra anhöriga som ville ha ett eget boende och som fortsatt inte måste vara beroende av sina föräldrar. Vi ville att våra barn skulle få ett bra liv när vi inte finns längre, men törs vi tro på det.
Så länge våra anhöriga vill och kan deltaga i ett vanligt Svenssonliv, allt efter sina förutsättningar, vore det väl önskvärt om det kunde tillgodoses i denna rika kommun, eller vad sparar man till? Stora skrytbyggen för bara en del av kommuninnevånarna på våra anhörigas bekostnad. SVENSSON-LIV?
OroligaFöräldrar