Partiet lovar kraftigt sänkta drivmedelpriser och elkostnader som snarast ska tas om hand. Man till och med spelar in en självsäker partiledare vid pumpen som står och tankar och med en landsfaderblick lovar bättring – bara hen blir vald. Partiet utlovar i det närmaste politiska profetior (för somliga) som lösning på de svenska skjutningarna och lovar krafttag snarast. Allt detta lät ju så bra för så många, eller hur? Men vad hände? Svaret är ingenting. Råder det fortfarande tvivel hos dig som läser?
Besked om hur elkostnader för hushåll och företag skulle hanteras dröjde hur länge som helst med tveksamma inslag som sekretess mot hur mycket en och var fick. Drivmedelpriserna är ”all time high”, gängskjutningarna fortsätter i oförminskad takt och nu låter det helt plötsligt som att ”detta tar tid att lösa”-jargong har börjat etablera sig... Det som lät som en ren politisk ledarskapsfråga innan valet ”bara ni röstar på oss så löser vi allt”-jargong har vänts till långsiktiga samhällsproblem av komplex karaktär (lite som de där Socialdemokraterna ihärdigt försökte förklara det hela…).
Men nu kommer det viktiga... vad gör man när politiken går i baklås? Jo, man tar fram en annan fråga. En fråga man känner sig trygg med och samtidigt kan man styra bort blickarna kring det egna partiets misslyckande som bärande del i dagens regeringsunderlag. Bokbål har förvandlats till en manifestation för frihet utan en eftertanke om vi behöver snabbutreda frågan. Om det kan röra sig om hets mot folkgrupp eller förargelseväckande beteende i en tid när vi behöver samla vuxna i rummet som kan ha flera tankar i huvudet samtidigt i en säkerhetspolitisk tid som är mer prövande än på flera decennier.
Samtidigt hyvlas välfärden bit för bit i det tysta med knappa statsbidrag och "effektiviseringar" och den politiska dagordningen har precis inletts.
Ermin Skoric
Socialdemokraterna Kungsbacka