Lottas udda sommarjobb – som 1800-talspiga

Tjugo minuter utanför centrala Kungsbacka ligger 1800-talsbyn Äskhult. Där möts man av personer som går barfota, klädda i tidstypiska kläder och som utför tidstypiska sysslor. De man möter i byn är anställda som guider av Kungsbacka kommun för att berätta om och gestalta livet på landsbygden på 1800-talet. En av de anställda är Lotta Hamnell, 37 år. Hon är förutom guide också ansvarig för kaféet som finns inne på området. Förutom sedvanliga guidningar kan en dag i byn enligt Lotta se ut på väldigt många olika sätt.

LÄS MER:Ölets dag – så uppmärksammas det i Kungsbacka

– Det finns inga normala dagar. Ena dagen kan man stå i kassan i kaféet och andra dagen så kan man vara ute och guida och då kanske man presenterar folk för grisarna, visar vad som finns på åkern och liknande.

”Fråga mig om sex på 1800-talet”

Vilka som besöker byn varierar stort. Roligast att guida tycker Lotta är de som ställer mycket frågor och är tydligt intresserade. Svårare är det med de som bara står tyst och lyssnar. Hon berättar bland annat om när hon hade ett gäng ointresserade ungdomar på besök:

– Det var ingen som reagerade på någonting jag berättade, så till slut sa jag ”fråga mig om sex på 1800-talet!”, och då gjorde de det. Så det gäller att hitta rätt ingång, säger hon.

Går barfota på jobbet

Förutom frågor om vad de odlar och om hur man levde på 1800-talet så är det en specifik fråga som ofta återkommer:

LÄS MER:Di Leva och Jensen om tisdagens konsert: ”Viktigt att det är från hjärtat”

– Det är många som frågar om varför jag går barfota. Jag har 300 högskolepoäng i kulturvetenskap och historia, men de frågar om varför jag inte har några skor på mig, säger hon och skrattar.

– Men det kan ju också bli en ingång till samtal, så det är kul.

Orsaken till att de går barfota är att man ofta gjorde det på 1800-talets landsbygd. Skor var dyra och helt enkelt inte någonting alla hade råd med.

Men hur ÄR det att gå barfota hela dagarna då?

– Man vänjer sig. Efter ett tag lär man sig att gå som små barn gör, genom att sätta ner hela foten istället för att landa med hälen först, säger hon.

Kaffe och mökebulle

På kaféet kan man köpa mackor och kaffe, men även den så kallade ”mökebullen” – en bulle som man traditionellt åt på annandag jul, efter att ungdomarna gått runt i gårdarna och erbjudit sig att ”môka”, vilket betyder att göra rent i ladugårdarna. Bullen fungerade då som en form av betalning för jobbet.

LÄS MER:Fjäråsfamiljen blev rikskänd för sin selfieruta i rapsfältet: ”Bara roligt”

– Vi försöker tänka 1800-tal. Men det presenteras kanske inte alltid 1800-tal för det hade varit lite väl mögligt och salt för våra smaker. Men vi försöker ändå använda råvarorna som vi hade då. En fot i 1800-talet och en fot i nutiden.

Vad är skillnaden mellan det man åt då och det ni serverar?

– Vi serverar till exempel inte salt sill, utan vi serverar vanlig inlagd sill så som man är van vid det och vi har inte läsk, utan vi har hallonsoda och svagdricka. Men kaffe och te finns.

TEXT

Sofia Bednarek

sofia.bednarek@harrydaposten.se