Om man frågar ortsbefolkningen har den lilla hamnen “Kroken” i Näsbokrok på Åsahalvön varit ett fiskeläge sedan många generationer tillbaka, med slip, pålar och byggda kajer för en handfull mindre fiskebåtar.
Men enligt Länsstyrelsen är det bara en naturlig formation av småstenar som ligger i ett naturskyddsområde och därför ska aktas. Det innebär att inga båtar får ligga fast förtöjda där, hur små de än må vara.
Sanningen finns någonstans mitt emellan.
LÄS MER:Beatrice arbetar med sin passion – som filmproducent
I Näsbokroks hamn längst ut på udden vid Ölmanäs ligger de runda stenarna som en pir ut i vattnet och bildar en vågbrytare som skyddar för de flesta vindar. Fiskarbonden Albin i Viken lade sin båt här redan på 1800-talet. Därefter har den djupgrävts och byggts ut i flera omgångar. På statens bekostnad.
– Kroken har använts som fiskehamn i snart 150 år, säger Sune Börjesson, som är aktiv i hembygdsföreningen och kan sin historia. Han vet det mesta man kan vilja veta om hamnen.
”Albin i Viken” Johansson var nämligen hans mormors far och hamnen har haft en viktig betydelse i hans släkt sedan dess. Albin köpte utmarken vid havet på Ölmanäs på 1880-talet efter att ha jobbat ihop ett startkapital i Amerika under några år.
– När han kom hem byggde han en liten gård och fiskade för husbehov. Sedan blev det flera på Ölmanäs som hade sin båt där och fiskade, säger Sune Börjesson.
Vi får se bilder från hembygdsföreningens fotoalbum på Albin i Viken, hans svärson Gustav i Viken och sonsonen Rune, som alla fiskat från Krokens hamn. Det är vackra svartvita foton med äldre allvarsamma män som rensar nät och ror sin båt. Ål-ekor som ligger på rad längs en enkel kajkant. En stolt tidningsartikel från 60-talet om att hamnen förbättrats.
LÄS MER:Kända krogkedjan vill in i nya arenahallen
Byggdes med statliga medel
En annan med bra koll på hamnen är Viking Bengtsson, före detta yrkesfiskare och stridbar fackbas. Han är född nästgårds och har bedrivit fiske från Näsbokroks hamn sedan barnsben. Han vet precis var öringen står och var hummern gömmer sig i Onsalafjorden. Vi träffas vid naturreservatets parkering och går sakta genom det öppna, karga landskapet ner mot hamnen. Viking pekar ut mot havet.
- Här fiskade vi mycket ål och plattfisk. Det var inget storskaligt men så var det ju ofta förr, säger han och kisar i solskenet.
Vikings morfar Ernst och morbror Stig hade sina fiskebåtar i hamnen och de var med när hamnen rustades upp första gången på femtiotalet. Då muddrade man och breddade inloppet. Viking var inte mycket mer än en pojk, men minns det väl.
– Man hade fått statliga pengar från bensinskattefonden, det var en slags kompensation för dem som använde drivmedel till sjöss och inte på vägarna, berättar Viking.
På det sättet, menar han, är hamnens betydelse sedan länge bekräftad och välsignad från statligt håll.
LÄS MER:Blev rikskändis som desperado – nu har ”Helge på Styret” gått bort
Yrkesfisket krävde starka kajkanter
Framåt sextiotalet gick husbehovsfisket från Kroken allt mer över till yrkesfiske och Albin i Vikens sonson Rune hade investerat i en ny Getterösnipa med en 10 hästars råoljemotor. Med tyngre båtar och ett fiske i större omfattning behövde hamnen uppgraderas ordentligt. Denna gång förstärkes kajerna och en ny slip byggdes till de större båtarna.
På det här upprustningsarbetet var Viking Bengtsson själv med och jobbade. Det tog tio dagar.
– Vi förlängde både revet och kajerna. Utanför piren lades resterna av ett gammalt fort med klappersten ovanpå, så att den förlängdes. Det fungerade bra, hamnen blev mycket bättre, säger han.
Den moderniserade fiskehamnen i Näsbokrok invigdes av kommunala förtroendemän under allmän uppmärksamhet. I tidningsurklippet syns två män på en träbåt med bildtexten: ”Gustav i Viken med sonen Rune är tacksamma för en förbättrad fiskehamn vid Näsbokrok”.
Blev naturreservat
Det var när marken togs över av dåvarande Domänverket på 70-talet som planerna på naturreservat tog form. Det småskaliga fisket hade börjat försvinna från hamnen eftersom båtarna blivit allt större, och till sist var det bara Rune kvar. Länsstyrelsen, som fick ansvar för naturreservatet gav honom tillstånd att ligga kvar med sin båt i hamnen och fiska så länge han ville. Det blev fram till 90-talet.
LÄS MER:Nidingens Vänner om solceller på ön: Nej tack
Efter det har hamnen använts av ortsbor, turister och närboende sommargäster med småbåtar.
För fem år sedan började Viking Bengtsson fundera på möjligheten att göra Näsbokrok till en liten museihamn, som ett besöksmål i naturreservatet. Han kände till några gamla träbåtar som man kunde låta ligga där och ville ta dit ryssjor och andra gamla fiskeredskap för att visa hur gammaldags småskaligt fiske gick till. Viking tog upp saken med dåvarande landshövdingen Lena Sommestad.
– Vi hade finansiering och allt, det fanns EU-pengar genom Fiskeområde Halland, där jag var sekreterare. Jag tror det var omkring 100.000.
– Lena lät positiv och sa att naturvårdsenheten skulle ta upp saken nästa vecka.
Men det blev istället ett hårt slag.
– Bara några veckor efter jag pratat med henne kom det upp förbudsskyltar om att alla småbåtar som låg där skulle bort. De sågade av pollarna också, så att man inte skulle kunna förtöja.
I dag är Viking Bengtsson inte nådig sin kritik av myndigheternas hantering.
– Det är skamligt, säger han.
– Jag vet inte vad som hände, men Länsstyrelsen ska ju stödja både kulturminnen och småskaligt fiske i stället för att mota bort det. Det här är halländsk kulturhistoria. Det är skandal.
Sedan dess har hamnen legat öde. Kajerna har fallit ihop och stormar har slitit ner stenarna i inloppet så att det blivit både trängre och grundare igen.
– Naturen har börjat ta tillbaka sin form, konstaterar hembygdföreningens Sune Börjesson.
Ansvaret blir för dyrt
För en dryg vecka sedan väcktes frågan om hamnen fortlevnad igen, när det kom in en ansökan till Länsstyrelsen från närboende om att få förtöja en båt i viken. Enligt det gamla reservatbeslutet från 1972 kan man ansöka om särskilt tillstånd hos förvaltaren, och i detta fall fanns en båtplats i hamnen knuten till fastigheten.
Trots det verkar möjligheterna att få tillbaka båtlivet till hamnen små.
Enligt samordnaren Mikael Stenström på Länsstyrelsens reservatsförvaltning är det många som vill ha sin båt där, men han är tveksamt inställd. Ett tillstånd menar han skulle innebära att Länsstyrelsen åtar sig ansvaret att rusta upp och sköta underhållet av hamnen.
LÄS MER:Efter rekordåret – nu jagas fler p-platser i naturreservaten
– Det har vi inte tid till, vi är redan väldigt hårt belastade. Dessutom skulle det bli alldeles för dyrt, säger Stenström.
– Vi har ju också ett beslut på att när det inte längre bedrivs något yrkesfiske i Kroken ska det återgå till naturhamn. Man får ligga där över natten men det får inte vara några fasta förtöjningar.
LÄS MER:För fin från frisörn
”Plastbåtar passar inte halländskt kustlandskap”
Det finns en teoretisk möjlighet att arrendera marken för intresserade som vill ansvara för skötsel och underhåll. En museihamn, till exempel. Stenström säger att det finns flera exempel i Halland, bland annat i Steninge, där privata båtklubbar sköter en hamn i naturreservat. Men i fallet Näsbokrok är möjligheten marginell:
– Vi har inte fått in några sådana ansökningar, men vårt arbete med att bevara kustlandskapet passar inte särskild bra ihop med moderna plastbåtar. Hamnen används som badplats nu, det tycker jag är lämpligare.
Är inte Länsstyrelsens uppgift att ta vara på de kulturhistoriska intressena i länet, Kroken har ju varit fiskeläge i Näsbokrok i över hundra år?
– Det spelar ingen roll. När den traditionella användningen av hamnen har upphört ska den ska återgå till naturhamn, det har vi beslut på. Vi vill inte ha ansvar för något annat.
– Det kulturhistoriska värdet är i alla fall borta nu. Det blir inga fler båtar här, säger Mikael Stenström.
