Efter ett 73-årigt yrkesliv – nu har Ralf Jutvik börjat tänka på pensionen

”Mitt jobb är inte mitt jobb det är min hobby”. Den frasen har man säkert hört förr men i ärlighetens namn hur många känner så efter några år. Låt säga efter ett 73-årigt yrkesliv?

ANNONS
LocationOnsala||

Men med 95-åriga Ralf Jutvik från Onsala, mannen som kom tillbaka till jobbet efter att ha fått sina två vaccinsprutor kan detta med största sannolikhet nog stämma. För 15 år sedan intervjuades han i Dagens Industri, och redan då beskrevs han som ”förmodligen den äldsta och mest erfarna marknadschefen i landet”. Det stämmer troligtvis även i dag.

1948 började unge Ralf att arbeta. En lång karriär som biokemist. Ett arbete som tagit honom världen över. Först bar det av till Amerika, sen Kina och Indien. I Amerika var Ralf Jutvik med och byggde upp ett företag som han sen etablerade i fler länder, som Kina, där han arbetade i 15 år. Det lyser i ögonen när han läser upp brevet som han då fick från sina kollegor i Kina när han till slut valde att sluta.

ANNONS

– Det var väldigt fina ord från dem och då får man ändå ha med sig att det var under Maos tid som jag arbetade där, säger Ralf.

Sjöingenjör och biokemist. När man frågar hur det gick i skolan svarar han språk.

– Språk har hjälpt mig. Tyska, engelska, köksfranska och dålig ryska. Jag var inte så duktig i skolan, rent ut sagt var jag urusel. Men på något förunderligt sätt hittade jag rätt.

Och först nu, 95 år gammal har han börjat tänka på pensionen.

Du har aldrig funderat på det innan?

– Nä det har jag inte. Det var först nu som jag kände att det kan vara en lämplig tid att sitta och läsa böcker i gungstol. Om jag får tråkigt får jag väl gå ut och klippa gräset, säger Ralf och skrattar.

Jag var inte så duktig i skolan, rent ut sagt var jag urusel. Men på något förunderligt sätt hittade jag rätt.

För trots sina 95 år och ett yrkesliv på över 70 år så märks det att Ralf inte är mannen som gärna sitter still. Även inne på hans företag är medarbetarna samstämmiga, Ralf gillar att ha saker att göra.

– Ralf gillar inte semester, han gillar inte röda dagar och inte helger. Han är en speciell man, Ralf, säger en av medarbetarna.

På hemmakontoret, dit han fick flytta in för ett år sedan när coronapandemin var ett faktum är det datorer, pärmar och papper. På väggen hänger tio inramade bilder på hans nära och kära. 14 barn, barnbarn och barnbarnsbarn har han fått ihop under alla dessa år. Men det viktigaste fotot står på skrivbordet.

ANNONS

– Där är min fru Ulla. Det var hon som fick mig att stå ut under det här året. Det har inte känts som ett fängelse men jag har känt mig inlåst och utelämnad. Man mister det sociala, det är det värsta. När ungarna stod här utanför och knackade på rutan och vinkade, det var jobbigt. Tänk att du sitter i ett rum, utan tillgång till dem du tycker om och älskar och inte ha någon dialog därför att du är gammal.

Hans fru gick bort för några månader sedan. De hade varit gifta i 65 år och han minns fortfarande när han friade till henne längst ut på Saltholmen.

Bortgången av hans fru drabbade honom hårt. Tillsammans med isoleringen under det gångna året har det varit extra tungt, berättar Ralf. Men han sina aningar om varför han klarade av att hålla modet uppe.

– Då prövar man sin mentala hälsa, precis som de som sitter i fängelse, så bryts de sakta ner. Förlåt att jag säger det, men jag har en inre styrka. Och jag försöker tänka på hur jag lever, jag försöker att äta bra och röra på mig.

– Det som påverkar en mest är en hop med ungar i kombination med en inre styrka, då klarar man allt. Det är också det som hjälpt mig med mina drömmar och mål.

ANNONS

Lite som en stålgubbe?

– Ja, så skulle man nog kunna säga, skrattar Ralf.

När Ralf återvände till jobbet efter att ha fått vaccinet fick han ett varmt välkomnande, något som SVT var först med att berätta.

– Det var ballonger, girlanger, bullar, kaffe och godis. Framför allt de sjöng för mig när jag kom in. Jag dricker inte alkohol men jag tror det kan ha varit som ett sånt rus, såhär måttligt berusad. Det gjorde mig väldigt glad och lycklig. Det rann till och med en tår nerför min kind.

Jag försöker tänka på hur jag lever, jag försöker att äta bra och röra på mig.

Bild: Ellinor Svensson

Med flera lyckade företag i ryggen så har han bara misslyckats med tre av dem. Men han ser det inte som några motgångar för det, eftersom han såg att det inte gick bra och avvecklade dem innan företagen gick i konkurs.

– Om man har för mycket pengar så missbrukar man det ofta, jag har många vänner som har hamnat där. Men man behöver bara pengar så man kan leva normalt.

Företaget som han driver i dag, Biotech, startade Ralf 2007 och ligger precis bredvid hans hus. Både från fönstren i Ralfs hemmakontor där han suttit isolerad under pandemin och från företagets fönster möts man av en fridfull utsikt, havet.

ANNONS

Företagets nisch är att de sätter ihop avgasare för vetenskapliga analysinstrument.

– En vätskekromatograf används av bland annat polisen och tullverket för att göra droganalyser för att se vad det finns för ämnen i provet. Man använder det även för att testa läkemedel och vaccin för att se så det håller kraven i produktionskontroll, att rätt sak är i rätt kvalitet, säger Fritiof Pontén, vd på Biotech.

Avgasare för vetenskapliga analysinstrument som bland annat används vid droganalyser och när man testar läkemedel och vaccin.
Avgasare för vetenskapliga analysinstrument som bland annat används vid droganalyser och när man testar läkemedel och vaccin. Bild: Ellinor Svensson

Förenklat kan man förklara att en vätskekromatograf är en separationsteknik, den separerar molekylerna i en blandning och den används även för att analysera vattenkvalitet. Detta för att se hur mycket föroreningar som förekommer och att slutprodukten håller ett bra värde. Och ja, det är en teknik som använts för att testa olika coronavaccin.

– Vi finns med där i ett litet hörn av coronavaccin tillsammans med många andra aktörer. Vi har även, tack vare Ralf, kontor i Japan och USA, och vi har kunder över hela världen. Sen 2007 har vi haft kontinuerlig tillväxt. Coronaåret har, som för många, varit lite svajigt i och med sena leveranser och annat. Men vi är världsledande för avgasare, det är väldigt roligt, säger Fritiof Pontén.

Jag hatar stämpelklockor, det är en förolämpning mot medarbetarna

Om ens företag ligger bredvid bostaden kanske det inte är så konstigt att det är svårt att släppa jobbet. För Ralf Jutvik är det entusiasmen som driver honom och han är mån om att hans medarbetare ska må bra, så alla är välkomna när de behöver.

ANNONS

– Jag tycker om att ge individen frihet på sin arbetsplats. Jag tycker inte ordet anställd är bra, medarbetare är bättre. Jag hatar stämpelklockor, det är en förolämpning mot medarbetarna, säger Ralf Jutvik.

– Om jag får vara oförskämd så tror jag att de där ute gillar mig. Varje dag får de frukost, jag tycker om att börja dagen på ett trevligt sätt och snattrar lite.

Hemligheten bakom att orka ett 73-årigt yrkesliv som biokemist och att vid 80 års ålder starta sitt senaste företag är en kombination av entusiasm och glädje, med de orden vill Ralf beskriva sin långa karriär.

Och det är en av de första sakerna han säger när Kungsbacka-Posten knackar på dörren.

– Du ska veta, jag ser inte mitt jobb som mitt jobb, det här är min hobby.

LÄS MER:Premiär för ny food truck i Kungsbacka

ANNONS