Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bild: Mats H Ljungqvist. Bild: Mats H Ljungqvist
Bild: Mats H Ljungqvist. Bild: Mats H Ljungqvist

Vi har ett gemensamt ansvar för hembygdsmuseets samlingar

Uppenbart är att politikerna inte anser att det arbete som hembygdsföreningen har utfört under 35 år är värt att bevara och utveckla vidare, skriver Olav Magnusson.

Under hösten 1986 lämnade bokhandeln lokalen på Västergatan 17. Under ledning av ordföranden Leif Ahlberg kunde hembygdsföreningen flytta in, som jag vill minnas, tack vare ett hyresbidrag från kommunen. Att, som nu föreslås, ta bort bidraget blir förödande för hembygdsmuseet.

Hundratals personer har avlöst varandra i arbetet med att samla in, dokumentera, katalogisera, arkivera, exponera. Minst 500 000 arbetstimmar, förmodligen många fler, har utförts i museet. Och varenda timma har varit ideell! Utöver samlingar finns ett imponerande forskningsbibliotek. Medlemmarna i hembygdsföreningen har arrangerat utställningar, föreläsningar, tagit emot skolklasser och allmänheten har kostnadsfritt kunnat besöka museet måndag, torsdag och lördag.

Vi som kontinuerligt har besökt museet har också noterat den glädje och entusiasm som samtliga medarbetare har utstrålat. Med hjälp från Svenska Hembygdsförbundet har medarbetare på olika sätt förkovrat sig och även fått hjälp med adekvata program.

Kommunen har, på initiativ från Nämnden för Kultur & Fritid, nyligen byggt ett av behovet påkallat badhus för ca 400 miljoner kronor. Nu diskuteras en välbehövlig och efterlängtad arena, en investering på mellan 275-550 miljoner kronor. Driftskostnaderna är också betydande. Det här är genomgående mycket bra investeringar. Men, att i samma andetag ta bort ett bidrag på 0,6 miljoner kronor till en väl fungerande kulturverksamhet anser jag vara minst sagt märkligt.

En sak blir tydlig, det råder inte brist på pengar. Uppenbart är att politikerna inte anser att det arbete som hembygdsföreningen har utfört under 35 år är värt att bevara och utveckla vidare. Säg då det, rakryggat, i stället för några klyschor om hur viktigt, värdefullt och uppskattat arbetet har varit.

Att, som politikerna nu föreslår, packa ner museet för att förvara det i kommunens lokaler, är sannolikt detsamma som att det aldrig kommer till glädje igen. Förslag finns om att göra små utställningar i dagrummen på äldreboenden. Det är inte där som museets fina samlingar gör mest nytta, det är ju för den yngre generationen, för nytillkomna i Kungsbacka och för turister. Kommunen bör i stället, t.ex. med hjälp av platsutvecklaren, hjälpa hembygdsföreningen att utveckla museet till ett besöksmål. Museet är en attraktion i Innerstaden.

Om förslaget att packa ihop museet kommer från tjänstemännen, ja då har politikerna inte hållit emot och tagit makten. Om förslaget till beslut kommer från politikerna själva, ja, då vet jag faktiskt inte vad jag skall säga. Jag blir förfärad, ett fattigdomsbevis! Vi har ett gemensamt ansvar för samlingarna!

I en tidigare debattartikel påminde debattören om Churchills uttalande när politiker under andra världskriget ville flytta medel från kulturbudgeten till försvarsbudgeten: ”Vi kan väl inte lägga ner kulturen, vad har vi då att försvara?”

Jag vill uppmana politikerna i nämnden att tänka om och se möjligheterna att utveckla ett besöksmål!

I Norge finns det 10 fjällregler att ta hänsyn till inför en vandring på fjället. En av dessa regler lyder: Det är aldrig för sent att snu! Det gäller även denna kulturvandring.

Olav Magnusson, den gamle bokhandlar’n