Coronapandemin har satt systematiska brister inom svensk äldreomsorg i blixtbelysning. Även om många är nöjda med sitt äldreboende och med sin hemtjänst och stora resurser läggs, kan vi inte skyla de brister som måste åtgärdas.
Vi kristdemokrater gjorde mycket under vår tid vid makten under alliansregeringen. Men även vi såg brister som vi ville åtgärda. Därför tillsattes äldreutredningen under kristdemokraten Maria Larssons ministertid, men efter att de rödgröna vunnit valet 2014 kastades utredningen per omgående i papperskorgen.
Socialdemokratin har inte ett tillfredsställande svar på varför. Stefan Löfven har hävdat att regeringen ville ändra inriktning på politiken. Gott så.
Men vilken blev inriktningen? Vad är Socialdemokraternas äldrepolitik? Sanningen är att man drog i reformbromsen. Inga större reformer har skett under sex års tid. Istället har man lämnat kommunerna ensamma att kämpa för äldreomsorgen, och är snabba med att skylla regeringens brister på lokala aktörer.
Framtvingade av coronakommissionens dräpande slutsatser om regeringens coronahantering och bristerna inom äldreomsorgen, har regeringen meddelat att en ny äldreomsorgslag ska utredas. Sent ska syndaren vakna.
För det var ett fatalt misstag att inte agera under alla dessa år. Denna passivitet för de äldres väl måste upphöra. Sex år av svek får aldrig upprepas.
Äldrepolitiken måste hamna i centrum igen. Kristdemokraterna kommer göra de äldres agenda till en valfråga. Vi har erfarenheten och den reformlusta som behövs för äldreomsorgen.
Michael Anefur, talesperson i äldrepolitiska frågor (KD)
Ulrika Högstrand (KD), ledamot nämnden för vård och omsorg Kungsbacka
Bobbo Nilsson (KD), ledamot Hemvårdsnämnden Halmstad
Anita Andersson (KD) ledamot socialnämnden Falkenberg
Morgan Börjesson (KD), ledamot socialnämnden Varberg;
Sara Unosson (KD), ledamot socialnämnden Laholm